Alla är vi olika, själv är jag utpräglad sommartidsmänniska som mår bättre när solen är uppe längre. Det är helt enkelt så att jag funkar betydligt bättre, och jag älskar sommartid så mycket att jag drar ut på den i november, och ”trappar ner” tills jag kan tjuvstarta advent. Idag är det fyra veckor kvar och dags för mig att vänja in mig. Redan i fredags hade jag ställt väckarlarmet fem minuter tidigare, jag kunde inte vänta längre. Då jag har mitt jobb hemma på gården har jag lyxen att kunna göra så, och jag längtar så mycket efter att snart kunna njuta av skymningsljus medan jag kvällsutfodrar tidigare och tidigare.

Odessa, som inte är uppkallad efter den Ukrainska hamnstaden..

Våra basjkirer kan inte klockan. Däremot kan de räkna utfodringar, men de är inte som kor som kan bli upprörda om maten inte serveras punktligt, så att jag vänjer in mig beror inte på att det skulle påverka hästarna med en timme hit och dit utan det är jag som är beroende av rutiner. Tidiga mornar är min grej, troligen för att jag har mest energi och jobbar bäst tidigt; ju längre dagen lider, desto latare blir jag. Det sägs att oxar är lata men villiga att jobba hårt för att lata sig, och det stämmer på mig. En hel timmes skillnad på en gång känns däremot inte så nyttigt för egen del, så jag tar fem minuter åt gången med några dagars mellanrum.

..utan det mousserande vinet Odessa, som tillverkas i just Odessa.

Vi har vårväder och vårvinter här just nu, en njutbar tid. Så mycket härligt ljus, fågelsång och takdropp. Snart kommer våra svanar hit på besök över dagen innan de slutligen flyttar in när isen släppt taget om deras lilla holme i sjön, och snart får jag lyssna på orrarnas spel alldeles här ovanför medan jag packar hö i pastellfärgad gryning. Vi har flera roliga och spännande projekt inplanerade den här våren och sommaren, så även om jag har svårt för själva våren (ångermanländsk vår lämnar en hel del att önska, turligt nog brukar den vara snabbt övergående) håller jag tummarna för en tidig vår. Det har vi bara haft en enda gång här, 2018, och då hade vi ingen nytta av den.

Odessa är förstås involverad i planerna.

Likaså Zeniya som vi ser i bakgrunden. 

Zeniya, som är uppkallad efter den ukrainska, helt fantastiska sandkonstnären Kseniya Simonova. 

Det går inte att undvika att bli berörd av världsläget, kriget som pågår är en fruktansvärd handling med fruktansvärda konsekvenser. Här skriver jag dock om basjkirerna, och tillvaron här på gården. Jag vill ändå dela med mig av något jag skrev häromdagen, för det är inte ett land med alla dess innevånare som är att beskylla: 

”Själv kommer jag fortsätta älska Tjajkovskij, Tolstoj, Fabergé och mycket annat ryskt. Och jag kommer fortsätta föda upp basjkirer.

Hata inte landet på grund av dess diktator. En gång i tiden, eller flera gånger förresten, har Ryssland varit i betydelse för Sverige och Skandinavien. Hur hade världen sett ut om Katarina den storas sondotter verkligen gift sig med Gustav IV Adolf?

Troligen likadan, men ändå..

Det jag vill koka ned det till är att många ryssar protesterar, nu med dödsstraff som konsekvens. Det finns ryssar som behöver stöd också.”

Aldrig hade jag trott att jag skulle uppleva storskaligt krig i Europa under min livstid, men det sker nu, vi lever inte längre i efterkrigstid och jag tycker det är förfärligt. Vilken tur jag har ändå, som är en enkel hästbonde i Ångermanland, och har så mycket att vara tacksam över. Som den lilla lyckan att kunna vänja in mig på efterlängtad sommartid.

💙💛

2022-02-27 15:08 | 1 kommentarer

Här har Rodina precis kommit in i boxen, att hon ska chipmärkas och bli luggad i svansen vet hon inte om.

För basjkirföl gäller att de ska chipmärkas, registreras och ansökas om pass för under året de är födda, såvida de föds innan junis utgång. För basjkirföl födda 1 juli och senare gäller ett halvår. Rodina föddes 27 augusti, och knappt en vecka innan sexmånadersdagen hade vi bokat in ”vår” ID- kontrollant.

Rodina var jätteduktig och knaprade lite på en morot medan hon nogsamt tvättades ren på halsen och chipet sköts in. Tageltagningen från svansen var lite jobbigare, då svanstagel på våra basjkirföl verkar sitta himla hårt, så man gör bäst i att ta några få strån åt gången flera gånger istället för att tro sig kunna lugga loss allt på en gång. Rodina gick med små protester med på allt, och fortsatte knapra på sin morot och vips så var allt klart.

Det känns så tryggt när det är en och samma som kommer hit i samma ärende. Han vet att vi förbereder fölen så gott vi kan, är lugn och säker i förfarandet, klappar om fölet efteråt och bjuder på lite morot. Våra föl träffar så sällan andra människor än oss, så vi vill alla att upplevelsen åtminstone blir ok. Rodina tyckte det var ok trots lite obehag, och uppförandet var klanderfritt.

De fick vara inne i stallet medan vi gick in och gjorde pappersarbete och fikade. Vi släppte ut flocken efter lunch, och Rodina var precis som vanligt. Som vanligt vad gäller Rodina innebär att hon blir extra kontaktsökande efter man ställt krav på henne, så medan resten av flocken mumsade hö så ville hon vara med mig medan jag mockade deras vindskydd.

Grepen var himla intressant..

Nu är passansökan inskickad till SH, och förhoppningen är att det inte tar lika lång tid som för Tengris pass. Hans ansökan skickades in före årsskiftet, men då SH har fått extra uppgifter pga Jordbruksverkets nya bestämmelser får våra pass vänta. Det är ju bra att ungarna inte ska ut och resa inom överskådlig tid, och när de blir till salu senare i år så har vi passen i hand.

2022-02-22 15:01 | 0 kommentarer

Solen stiger blank och trind över ett vida vitt snölandskap, och vad som kan vara den bredaste basjkirrumpan i Sverige.

Nederbörd som nederbörd, kommer det solsken efter regn kan man väl få vänta sig det efter tre dygn av snöfall också. Med all ny snö som under flera dagar ramlat ned över all gammal snö blir det väldigt, väldigt ljust när solen äntligen visar sig igen. Allt glittrar och skiner, fåglar sjunger, taken droppar, och det bästa är att solen värmer. Och ger fräknar, äntligen. Prickigt är fint! Söndagen bjöd på årets första riktiga vårvinterdag, mycket efterlängtad. -12˚ på morgonen, på dagen -4˚ men +12˚ på solsidan.

Fina lilla Ilieff i samma hage. Liknar mer en ett- än tvååring, men han växer på sig. Han fyller ju inte år förrän om fyra månader. 

Dagens roligaste bild; tänk att jag lyckades släppa avtryckarknappen i exakt samma stund Ilieff reagerade på en solkatt som telefonen gjorde på snön!

Hammarby Qarenina

Egentligen skulle det gjort henne mer rättvisa att filma henne, men jag kan inte lägga ut filmer här i bloggen. Qarenina har nämligen en mycket aktiv mule, så de där fina ispärlorna hon har dansar verkligen sin egen dans. Här är hon lite ledsen då hennes bästis Odessa för stunden står inne i stallet med Allin, men hon valde att stå ute i solen och halvsova medan hon väntade. Solvitaminer är viktiga för hästar, de kan inte få i sig D-vitamin via tillskott utan behöver att solen lyser på dem. På vårvintern passar de på att tanka ordentligt.

Francesca med sitt förmiddagshö.

Fina Francesca, tyvärr hade jag inte upptäckt att linsen var smutsig och matt.

Tillbaka till den bredaste rumpan (sanning att säga är det korset som är mycket brett). Mistjev ligger i snön och njuter av solen..

..snöbadar och rullar sig nogsamt åt bägge håll.

Mistjev är lika nöjd som sin matte över att solen lyser efter allt snöande.

Vi går en härlig tid till mötes här i Tröning.

☀️

2022-02-20 15:15 | 4 kommentarer

Pavel med hjärtemulen.

Imorgon är det Alla hjärtans dag. Kommersiellt jippo fnyser många, och ja ok då, men man behöver ju inte handla saker för att visa kärlek och omtanke. Själv tycker jag det är lite fint med en speciell dag, Valentindagen, och på tal om kommersiella jippon så vet jag med säkerhet att folk äter kanelbullar inte enbart den 4 oktober, utan lite när som helst året om. 

Bild från 5 december.

Oavsett om man uppmärksammar Valentindagen eller inte, så kan man tänka på att Vänliga veckan inleds imorgon. Den instiftades 1946, året efter krigets slut, och enligt Läkarmissionen är temat för 2022  “Var vänlig mot någon som du inte känner”.

Det är ett bra tema, särskilt när man ser hur ovänliga folk kan vara mot varandra på sociala medier, men det kan vara svårt nog att vara vänlig en hel vecka i streck gentemot de man känner. För ju närmare en person står en, desto enklare är det att utan större eftertanke fräsa ifrån. Dessutom förutsätter man att den personen förstår, accepterar och förlåter tilltaget. Så försök vara vänlig hela vecka 7, klarar man en hel vecka så kanske man fortsätter vara vänlig av bara farten, vem vet?

Mistjev och Gagarin kliar varandra, 2014.

“In a world where you can be anything, be kind.”

~Jennifer Dukes Lee

❤️

2022-02-13 15:15 | 0 kommentarer

Allin älskar snö!

10 dagar efter halvsnödagen började resterande hälft att fyllas på. Enligt SMHI kom det drygt 2 dm snö på fredagen, men det drevade rejält så 7-8 dm som värst vill jag påstå. Det var bra att Stefan kommit hem så han fick sköta mycket av snöröjningen med maskiner, då jag själv föredrar skyffel och snöstyrare (snöbjörn, snösläde, tingesten är känd vid olika namn). Jag skottade endast runt höbalar och några grindar där varken traktor eller slunga kommer fram. Trots att vi bara är precis mitt i vintern tänker jag att det inte behövs mer snö nu, inte förrän i november helst, men det kom mer snö redan på söndag. Ljust och fint blir det i alla fall, och basjkirerna gillar verkligen snö. Särskilt de yngre basjkirerna. 

Rodina har blivit fem månader, och fölgrimman är urvuxen. Hon fick prova shetlandsgrimman, den första ”vuxengrimman” inne i boxen på lördag, men att den vägde dubbelt så mycket, är mycket bredare och har fler klingande spännen än den nätta lilla fölgrimman bekom henne inte ett dugg. Grimman köptes till Cizmet 2019, men då den används så kort period på varje föl hinner den inte nötas sönder direkt. Det är en rejäl och stadig grimma med flera möjligheter att ändra storleken, och dessutom den sötaste grimma vi har. Den korta tid grimman passar vill jag förstås ta kort, så jag klädde på Rodina hennes nya grimma ute i hagen på söndagen. 

Den är något stor ännu, det är bra för då kan hon ha den längre. Vi tar mest på grimma när de ska in, och de flesta fölen vill följa de vuxnas exempel och få på grimman innan ingång, trots att de alltid går lösa in i - och ut ur stallet. Väl i boxen tar vi av dem grimmorna, ibland efter att ha borstat fölet, och tagit överallt på grimman. Rodina är ibland lite huvudskygg, men det har nästan gått bort helt ju mer hon uppskattar hela proceduren med grimman. En för stor grimma ska man inte lämna på, fölet kan fastna med en bakhov när den kliar öronen, och andra föl/hästar kan dra nosremmen ner över mulen så brosket knäcks, till exempel. 

Med Rodina så började vi vänja med grimma i boxen, där hon inte kunde smita undan, det var mest juste mot henne. Hon vill vara till lags, men kan vara för blyg ibland för att våga fullt ut. När hon vant sig vid att få på grimman var det plötsligt inga problem ute i hagen, och hon verkar inte göra någon skillnad alls på den nya och den gamla grimman, trots stora olikheter.

”Men mys med mig nu då, matte!”

Men Rodina var ingen tålmodig elev idag. När grimman var på ville hon förstås få en massa uppmärksamhet, men jag skulle ju fotografera det söta fölet i sin fina vuxengrimma. Mitt ointresse straffade sig, hon visade rätt snart att hon i gengäld struntade i mig också (ett fenomen man tydligt kan se i samspelet mellan häst och människa ifall människan börjar fippla med sin telefon; hästen tappar fokus nästan omedelbart). Rodina började skrapa med framhoven i snön istället, och vips..

Rodina lade sig att rulla. Fyra gånger lade hon sig ned och gnuggade nogsamt in hela den lilla kroppen i ny klabbsnö, och resultatet blev förstås:

..ett snötroll! 

☃️

2022-02-06 15:25 | 0 kommentarer