De som följer oss på sociala medier vet redan att vi fick tillskott i fredags; ett 13-årigt sto som heter Joline, och hon reste från Skåne i onsdags. Från samma ställe som Adilliya reste ifrån för ganska precis tre år sedan, och eftersom tanken är att Adilliya går i stoflocken i sommar så kommer de troligen att återses, men inte ännu. 

Vi tänker i första hand ha Joline som sällskap i stoflocken. Eftersom vi har planer för de andra stona kan det behövas någon som är stationär, och inte flyttas till hingst eller ska säljas. Vi har saknat ett sådant sto sedan Cetzima blev sjuk och fick somna in i höstas.

Joline blev mycket sparsamt hanterad under sina första år, och hästar som klarar sig själva blir inte helt oväntat ingenmanshästar, så som jag beskrivit vår Zeniya som var mycket skygg som liten. Det gick över med tiden, och nu är hon en trevlig familjehäst, vilket vi hoppas Joline också blir. Jolines förra ägare har jobbat en hel del med att tämja, och vänja hästen vid att bli hanterad, så hon blev enmanshäst, så nu ska hon bara vänja sig vid oss och våra rutiner och hanterande, och vi har inte så bråttom med det. Att bygga förtroende är det viktigaste, men hästen ska få landa och bli en del av en basjkirflock också. En häst har alltid mycket mer utbyte av att umgås med andra hästar än med människor. 

Ser sig omkring i hagen när hon äntligen rest klart.

Resan gick bra, hon åt och drack som hon skulle, och trots en hel del misstänksamhet accepterade hon hanterandet av främmande människor. Stefan hämtade Joline från transportörens övernattningsstall utanför  Sollefteå kl åtta på fredag morgon. Vi lastade ur i hagen där hon skulle gå, ett par timmar senare och hon klev så försiktigt och fint på rampen. Jag var ytterligare en främling hon tvingades konfrontera, och hon visade tydligt att hon var skeptisk medan jag ledde runt henne för att visa hagen, medan Stefan körde ut transporten. Hon slappnade av betydligt när jag knäppte lös grimskaftet, och stannade hos mig, rusade inte iväg. Efter en stund började Joline utforska hagen, samt fråga efter andra hästar. De andra stona hade jag flyttat till en provisorisk hage i närheten, en med gott om spirande gräs.

När Joline bekantat sig med hagen skulle vi börja slussa in ston, och valde flockledaren Zeniya. Hon ville inte alls vara där, särskilt som den nya hästen inte var så intresserad av att hälsa, så vi bytte ut henne mot Qarenina, näst högst i rang. Det gick bättre, men efter att de hälsat ville inte Qarenina heller vara sällskap åt den nya. Lite överraskande fungerade det istället ypperligt med ranglåga Odessa. 

Joline ville helst inte hälsa på Odessa heller, men det bekom inte henne. De hade fått hö i många små högar, som Joline inte var så intresserad av, men efter en stund blev Odessa less på att luncha själv, så hon gick upp till Joline och vallade henne försiktigt till maten, och efter det höll de ihop. Inte nära så de bytte luft eller kliade varandra, snarare att de var ifred, fast tillsammans. Lugnt och fint, inga stora gester.

Vi har vid ett flertal tillfällen släppt ihop hela stoflocken, men de två som är högst i rang har svårt för Jolines sätt att inte vilja hälsa eller göra upp rang, utan hellre fly och hålla sig i utkanten. Det har varje gång slutat med att vi delat upp dem igen, i var sina hagar. Trots stort tålamod, och olika taktiker för att få dem att interagera. Ingen flyger på Joline, men hon rusar alltid iväg istället för att ta ett snack, vilket till slut stressade upp Gasper i deras hage på andra sidan vägen, så vi håller stona uppdelade under veckan när jag är själv på gården, så släpper vi ihop alla stona på stora sommarbetet till helgen istället. Gott om plats för alla där, och lagom mycket mat. Bara det att vi slipper störa flocken med utfodringar kommer betyda mycket för de fem stona att bilda flock.

Joline och Odessa i delen av hagen som blir deras under kommande vecka.

Prognosen för att det blir en sammansatt flock är god. Det blir ofta problem när det kommer en häst som har ett annorlunda och obekant sätt att uttrycka sig, det har vi varit med om förut både med nya, vuxna hästar, men inte minst med Tuchkin -vars mamma dog. Det finns dock en vilja att förstå den som pratar med avvikande kroppsspråk, hästar kämpar ju ständigt med att förstå oss människor, en helt annan art. Rovdjur dessutom. Flocken är viktig, alla har en plats, inte bara högdjuren, även de ranglåga har sina uppgifter, så Joline kommer snart bli en del av flocken och hon kommer nog både ta för sig och ta det där snacket med Zeniya tids nog. 

Och på det personliga planet har vi också börjat etablera en relation. Joline har uppskattat att vi har koll så hon inte blivit utsatt, hon har uppskattat att vi ordnat med en snäll kompis som inte är påstridig, och därigenom belönat oss med att visa tillit. Vi tränger oss inte på, hon har själv tagit kontakt eller bjudit in till att komma nära, och det på överraskande kort tid, så det kommer nog bli bra för alla så småningom. Vi hoppas Joline ska trivas här hos oss.

2022-05-29 15:27 | 1 kommentarer

Var är mamma..? 

Nu var det äntligen dags att förbereda Tengri för att byta flock. Mamma Adilliya har redan vant av honom, mjölkbaren är stängd sedan länge, och nu kunde vi börja med flyttbestyren. Det viktigaste för oss är att fölet ska känna sig så trygg det bara går när de separeras från sin flock för att gå mot nya äventyr, därför får fölet alltid göra sin nya bekantskap i den hage den vanligtvis går i. Det är Pavel som ska integrera Tengri i grabbflocken, så medan mamma och pappa flyttats till ny hage tog vi Pavel från sin stoflock, och in till Tengri som än så länge hade Fiona och Rodina som sällskap.

Vid lunch tog vi in kvartetten i stallet, Tengri fick stå bredvid Pavel nu. Efter knappt en timme tog vi Fiona och Rodina till Zenit och Adilliya i Undantagshagen, sedan släppte vi tillbaka Pavel och Tengri till Vinterhagen. För att Pavel skulle slippa oroa sig över "sina" ston hade vi låtit dem byta hage, så nu går de på stort försommarbete. Växtligheten är dock skir och mager, mer pyssel än näring, så de kommer få hö också. Hagen ligger mittemot Gasper, så stona har något snyggt att titta på och inte funderar på vad Pavel gör. 

Det gick bra med Pavel och Tengri. Lillen sprang till grinden närmast Undantagshagen och ropade, men fick aldrig svar, Pavel sprang till "sin" grind vid korsningen, men fick inga svar han heller, när han ropade på stona. Då tog de itu med att lära känna varandra istället. Pavel är luttrad numer, och vet att det är hans jobb att ta hand om Tengri nu, och under tiden han blir en del av grabbarnas gäng. Imorgon ska de två flytta till den nu tomma Hemmahagen, och gå där under förmiddagen, sedan släpper vi in Ilieff och Mistjev till dem vid lunch och hoppas på att det går lika bra som det brukar. 

Pavel är halvbror till Adilliya, och därmed halvmorbror till Tengri.

De äter nära varandra och håller ihop, även om de går och ropar vid var sin grind emellanåt. Man måste ju få fråga ändå. Men det är bara ljud, de är lugna och fina ihop, det har gått väldigt bra idag!

Medan jag vaktade "Tengris grind" kunde jag konstatera att vår hägg börjat blomma.

Rodina och Fiona i bakgrunden.

Hela flocken i Undantagshagen. 

Rodina.

Hon är ju himla fin!

Allin i sin nya hage.

Odessa och Zeniya.

Qarenina går också i den hagen, men kom inte med på bild idag eftersom hon spanade in Gasper just då.

2022-05-23 15:29 | 0 kommentarer

Tengri..?

..eller Gasper?

Det är Gasper på de bägge första bilderna, men halvsystern Adilliyas andra hingstföl ihop med Zenit är väldigt lik Gasper när han växte upp. Vi får väl hoppas det fortsätter så, för Gasper blev en himla grann hingst, och det vore förstås roligt om någon som vill satsa på basjkiravel vill köpa Tengri för att få honom godkänd för avel. Men han blir säkert en himla trevlig valack i annat fall, för han är inte bara snygg att se på, han har ett mycket trevligt sinnelag också. Som morbror bland annat. 

Tengri, inte Gasper som ung.

Det är en större utmaning att fota Tengri, Gasper hade ingen halvlillasyster som ständigt pockade på uppmärksamhet. 

I övrigt kan vi konstatera att det är en fasligt blåsig vår vi har i år. Det blåser friska eller hårda vindar vareviga dag. Det innebär i och för sig att vi slipper en massa knott och mygg, men vinden gör en trött när man jobbar utomhus alla långa dagar, och ibland blir själva hästhanteringen en utmaning. Som att det blir vindtunnel över gården vilket dels gör det besvärligt att hantera hästarnas grovfoder, men en del vindkänsliga individer kan tycka det blir läskigt att gå in till stallet och slipper hellre. 

Sen finns det de som inte bekymrar sig alls om det blåser eller inte, som Gaspers dotter Allin till exempel. Hon går gärna till stallet och hem igen, och att öva lite visning för hand i hagen går också bra. Hon hade nog inte brytt sig om en mindre tromb passerade samtidigt som jag tränsar henne (nej, ettåriga ston behöver inte visas med bett, men vi passar på att träna henne ändå eftersom vi råkar ha utrustning som passar, och Allin gillar all uppmärksamhet hon kan få). 

Tränar att ställa upp sig.

Duktig och lyhörd för små signaler.

Faktiskt så hade jag önskat att lilla Allin  blev lite mer på alerten av de friska vårvindarna, för ärligt talat har jag svårt att motivera henne att röra sig som en häst som visas ska göra. Hon vill gå bakom sin ledare, och det är så vi vill att de ska göra i all vardagshantering, men visar man vid hand ska man gå bredvid hästen. Vi är inte där än, men det är ändå lite lättare med kedja under käken, än att slita i ett ledrep som sitter i grimman. Pådrivare bryr hon sig inte om, eller snarare är det så att hon undrar vad som är så himla festligt bakom henne, och blir ännu mindre motiverad att jobba upp energi i steget.

Kanske polletten hinner trilla ner, eller så får jag fundera på att visa Allin "på sämre vis", eller helt enkelt strunta i det den här gången. Visningen är ändå för skojs skull, resultatet är inte officiellt och ligger varken till last eller ger några meriter. Det är roligt att visa häst, och en bra övning både för hästen och den som visar den. Särskilt den senare tror jag. 

2022-05-15 15:33 | 0 kommentarer

Två duktiga, nyvaccinerade halvsyskon.

På lördag förmiddag tog vi in hela flocken som går i Vinterhagen. De två yngsta skulle få sina första sprutor tetanusvaccin, och de tre vuxna ska alla ha påfyllnad under året, så lika bra att passa på. Särskilt de dräktiga stona, så de har bra skydd som de delar med sig av via mjölken till de nya fölen som väntas i sommar. 

Våra yngsta träffar inte annat folk så ofta. Sist de bekantade sig närmare med en människa var det ID- kontrollanten, som inte bara stack dem när chippet skulle skjutas in, utan även luggade dem i svansen eftersom man behöver skicka med tagelprov i sin passansökan. Hur de reagerar på chipmärkningen visar hur de kommer fixa sina första sprutor, och både Tengri och Rodina blev chipmärkta utan problem, och var på gott humör både innan och efter, så jag borde förstås varit lugn inför veterinärbesöket. Men jag blir alltid lite orolig ändå och önskar att de oftare fick besökare som kliar dem och kanske har en morot över. 

Jag hade inget att oroa mig över, bägge ungarna och även deras föräldrar uppförde sig klanderfritt. Rodina fick till och med mumsa morot ur veterinärens hand efteråt, det var trevligt och gott tyckte hon, så jag är övertygad om att det går lika bra när de ska ha sin andra spruta om 4-6 veckor. Då ska Gasper, samt resten av de vuxna stona också få påfyllning, och då kommer Rodina bo i stoflocken, medan Tengri går med grabbarna. Han får sin andra spruta, och Mistjev och Pavel får påfyllning i samband med att Ilieff blir valack. Det är bara Allin och Ilieff som inte behöver stelkrampsvaccin i år. 

Rodina och Tengri har haft tur som kunnat växa upp tillsammans, och även med pappa i flocken.

De trivs ihop, leker ofta och äter gärna ihop. Bägge två är gärna med Zenit, som är duktig både på att leka, vakta och uppfostra. 

Det är bra att de inte vet att vi snart behöver sära på dem, men de kommer inte bli ledsna över det. Allin kommer bli glad över en yngre lekkamrat, och Tengri får det bra med helbrorsan Ilieff och två vuxna valacker som gillar lugn och ro.

2022-05-08 15:13 | 0 kommentarer

Den som är intresserad av Zayats får skynda sig att passa på om man vill provrida. Och det brukar man vilja om man söker en ridhäst. Vi kommer ta hem henne, troligen i slutet på maj eller månadsskiftet maj/juni och vi kan inte erbjuda provridning hos oss. Det går förstås att besöka Zayats ändå, och bilda en uppfattning om man hör ihop med hästen eller inte, men hos oss kommer hon ha sommarlov innan hon åker tillbaka för fortsatt utbildning fram emot hösten. Förhoppningsvis är världsläget bättre då, och höskörden varit god. 

Zayats är riden i skritt, trav och galopp, både på bana och utanför, både själv och med sällskap. Hon har löshoppat några gånger, och nyligen har hon även för första gången provat några låga hinder med Pernilla på ryggen. Mer om Zayats på hennes egen sida. Där finns en massa bilder också.

Bild ifrån löshoppningen förra helgen.

 

Första försök på hinder under ryttare häromdagen.

Allin fortsätter vara till salu, så den som vill ha en söt, rolig, modig, busig och lättlastad ettåring kanske ska passa på? I Allins prislapp ingår även hemleverans. Vi tycker nämligen att hon ännu är för ung för att resa längre än man tar sig på en dag, och då lastar vi henne här i hennes vanliga miljö, och kör henne direkt till nya hemmet. Lite om Allin samt bilder på hennes egen sida. 

Bild från helgens lastträning. Det var ett tag sedan förra (första) gången, men hon kom ihåg och hoppade glatt upp i Fautrasen.

Det trots att Qarenina för ovanlighetens skull var orolig och stressad, på grund av vår majbrasa en bit bort. Allin brydde sig inte om den, och inne i transporten var det lugnt och skönt som vanligt. 

2022-05-01 14:49 | 0 kommentarer