Tengri..?
..eller Gasper?
Det är Gasper på de bägge första bilderna, men halvsystern Adilliyas andra hingstföl ihop med Zenit är väldigt lik Gasper när han växte upp. Vi får väl hoppas det fortsätter så, för Gasper blev en himla grann hingst, och det vore förstås roligt om någon som vill satsa på basjkiravel vill köpa Tengri för att få honom godkänd för avel. Men han blir säkert en himla trevlig valack i annat fall, för han är inte bara snygg att se på, han har ett mycket trevligt sinnelag också. Som morbror bland annat.
Tengri, inte Gasper som ung.
Det är en större utmaning att fota Tengri, Gasper hade ingen halvlillasyster som ständigt pockade på uppmärksamhet.
I övrigt kan vi konstatera att det är en fasligt blåsig vår vi har i år. Det blåser friska eller hårda vindar vareviga dag. Det innebär i och för sig att vi slipper en massa knott och mygg, men vinden gör en trött när man jobbar utomhus alla långa dagar, och ibland blir själva hästhanteringen en utmaning. Som att det blir vindtunnel över gården vilket dels gör det besvärligt att hantera hästarnas grovfoder, men en del vindkänsliga individer kan tycka det blir läskigt att gå in till stallet och slipper hellre.
Sen finns det de som inte bekymrar sig alls om det blåser eller inte, som Gaspers dotter Allin till exempel. Hon går gärna till stallet och hem igen, och att öva lite visning för hand i hagen går också bra. Hon hade nog inte brytt sig om en mindre tromb passerade samtidigt som jag tränsar henne (nej, ettåriga ston behöver inte visas med bett, men vi passar på att träna henne ändå eftersom vi råkar ha utrustning som passar, och Allin gillar all uppmärksamhet hon kan få).
Tränar att ställa upp sig.
Duktig och lyhörd för små signaler.
Faktiskt så hade jag önskat att lilla Allin blev lite mer på alerten av de friska vårvindarna, för ärligt talat har jag svårt att motivera henne att röra sig som en häst som visas ska göra. Hon vill gå bakom sin ledare, och det är så vi vill att de ska göra i all vardagshantering, men visar man vid hand ska man gå bredvid hästen. Vi är inte där än, men det är ändå lite lättare med kedja under käken, än att slita i ett ledrep som sitter i grimman. Pådrivare bryr hon sig inte om, eller snarare är det så att hon undrar vad som är så himla festligt bakom henne, och blir ännu mindre motiverad att jobba upp energi i steget.
Kanske polletten hinner trilla ner, eller så får jag fundera på att visa Allin "på sämre vis", eller helt enkelt strunta i det den här gången. Visningen är ändå för skojs skull, resultatet är inte officiellt och ligger varken till last eller ger några meriter. Det är roligt att visa häst, och en bra övning både för hästen och den som visar den. Särskilt den senare tror jag.
2022-05-15 15:33 | 0 kommentarer