Vi har bestämt oss för ett namn till Adilliyas och Zenits lilla stoföl. Javelin är ett kastspjut, för mig är det också en bilmodell ( AMC Javelin, 1968-74), och sedan 24 februari i år har pansarvärnsroboten Javelin haft en viktig betydelse för Ukraina, det är USA som försett Ukraina med robotarna. Men Javelin är också namnet på en grå kalv som föddes på Odesa Zoo 29 mars. Det är vanligt att besökare på djurparken får önska namn på ungarna som föds, och nu ville man att kalven skulle få namnet Javelin.

Det var på P1 morgon 20 maj jag hörde reportaget från Odesa Zoo. Man kan tycka vad man vill om djurparker, men Odesa Zoo har haft, och har en viktig betydelse, dels då de tagit emot djur från andra parker närmare striderna, och märkbart påverkade av dessa, men även privatpersoner på flykt har kunnat lämna djur de inte har kunnat ta med sig. Vilken tur ändå att den möjligheten finns, vad hade hänt med dem annars? Och de krigsstressade djuren trivs bra där, enligt reportaget. Så lillan får heta som kalven, tycker det passar bra på ett svart sto också.

Med pappa (som pyntat sig med en blomma i luggen) på midsommardagen.

Under midsommarhelgen har vi sett till att ta in hästar under förmiddagarna, jobbat undan olika arbeten och försökt vara ledig från eftermiddagarna, för midsommar måste man ju uppmärksamma! Ja vi vill det i alla fall, och vi gör helst som vi vill. Det blev en hel del bilder både på Instagram och företagets Facebook, det blir endast ett litet urval av favoritbilder i bloggen. På midsommarafton ledde vi upp Zayats och Allin från stora sommarbetet till stallet för hovvård. De ville gärna följa med oss, och uppförde sig jättefint bägge två.

Ettåriga Allin får fina framfötter.

På midsommardagen fick Mistjev, Pavel, Ilieff och Tengri komma in i stallet. De två yngsta behövde få bakhovarna verkade, och de uppförde sig med beröm! Särskilt ettårige Tengri, snäll, tålmodig och med god balans. Ilieff var också jätteduktig, vilket han brukar vara. Men innan vi verkade dem så tog vi ned ett stängsel i deras hage som sitter uppe under höst, vinter och vår. Mest på grund av snöröjningen, så vi inte behöver vara oroliga att stängslet knäcks och en trevlig bieffekt är att det växer upp gräs där under vår och försommar. 

Två lyckliga helbröder i gröngräset. Ilieff läker för övrigt jättebra, mycket tack vare lillebror som ser till att motionera honom. 

Söndagen (annandag midsommar har jag hört en del tro det heter) skulle bli en riktigt het historia, med upp mot +30˚ så det verkade vara en mycket god idé att ta in Zenits flock från skogsbetet till det svala stallet. Rodina fick för andra gången stå själv i boxen, med mamma Fiona i boxen bredvid, och hon är väldigt ok med det. Så ok att hon låg och sov när jag tittade till dem efter ett par timmar. De var faktiskt inte så sugna på att gå ut igen, men med en del att hinna innan Stefan reser söderut inför kommande vecka hade vi inget val än att släppa ut dem. Medan de stod inne hann vi med att mocka, både med traktor och för hand. 

När jag sökte upp flocken senare fann jag dem uppe på skogslägdan där det blåste en del. Javelin låg och sov i gräset, medan de andra betade grönt en bit ifrån.

Hon lyfte huvudet lite, tittade på mig och kollade var de andra var, sen somnade hon om.

2022-06-26 14:33 | 1 kommentarer

Medan vanligt folk har sommarlov och semester -vilket inte minst märks på trafiken- så hämtar vi hem allt fler basjkirer och satsar på säsongsarbete. Och säsongerna avlöser varandra, året om.. I morse kopplades Fautrasen återigen på, och nu var destinationen Ragunda, närmare bestämt Brännan för nu skulle Zayats hem för välförtjänt och behövligt sommarlov. 

Men vi hann inte så långt innan vi stötte på en annan sorts sommarlovsfirare, nämligen en jättestor häst som lämnat sin hage och kompisen i den för att undersöka om gräset var grönare på andra sidan. Egentligen förtjänar händelsen ett helt eget inlägg, för vad är oddsen att två bilar möts, bägge med hästfolk i, en av dem (vi alltså) med åtminstone en halsrem som passade och grimskaft, och med lite detektivarbete och en sotare kunde hjälpa den stora och jättesnälla hästen hem till sin oroliga kompis? 

Något försenade fortsatte vi färden, nu med ännu lättare humör efter händelsen nyss, och känslan av plus på Kharmakonto. Känslan höll i sig, och visst blev vi belönade. Zayats gnäggade när hon såg ekipaget och fattade väldigt snart att hon skulle hem, och klev nästan omgående upp i Fautrasen.

Vi brukar inte åka direkt, särskilt inte om hästen i transporten är lugn och bara äter, och efter ett tag med hästsurr så rullade vi hemåt. Då Zayats var så duktig hade vi snabbt tjänat igen tidsförlusten som vår goda gärning medförde. Hoppas detsamma gäller för tjejen i den andra bilen, hon som uppmärksammade oss på sommarlovsfiraren, och utförde detektivarbetet medan jag tog reda på och ledde hästen. 

Zayats reste jättefint som vanligt, helcool och när vi var framme hade hon inte ens svettats. Det trots +27˚ över Gålsjöskogen! Värre var det för oss i Navaran då AC:n pajat, vi hade det kämpigt. Eftersom Zayats känner till beteshagen mycket väl, och även Qarenina, och de tre andra är relativt ranglåga i olika grad så släppte vi ut Zayats direkt i den stora sommarhagen.

Zayats har blivit mer ödmjuk med åren, men hon är tuff och tar ingen skit. Hon flyttade sig inte en millimeter om någon försökte gå med rumpan mot henne, och vände sig kvickt för att ge igen om smällen ändå kom. Det blir alltid lite tjafsigt att släppa ihop, för en väl sammansatt flock kräver faktiskt att man har konflikter först, annats blir ordningen oklar, och då blir hela flocken svagare om något händer som kräver god sammanhållning. Alla behöver inte vara vänner i en flock, men alla behöver veta sin position. Så är det i människors liv också, konflikter är nödvändiga emellanåt, hästar är större och är främst fysiska än verbala.

Det gick fort att de andra lät Zayats ingå i flocken, och hon går med de lägsta, det vill säga Allin och Joline än så länge, medan Qarenina klargjort att hon leder flocken med Odessa som ställföreträdande. Så nu kan Zayats få njuta en period av sommarlov i sin älskade beteshage här hemma i Tröning. I höst lär hon vara rätt trött på det, och längta efter mer träning. Då blir hon säkert glad när vi kommer med transporten igen, för att köra tillbaka henne till skolan. 

2022-06-21 15:25 | 0 kommentarer

Gasper står och spanar in de tre stona i hagen mittemot.

Två besökande ston är inbokade att gå med Gasper i sommar. Det var bestämt att Stefan under lördagen skulle köra söderut för att på söndagsmorgonen lasta Elisjka, som föddes här 2016, och som tur var slumpade det sig så att vi innan dess kunde hämta Tara Djingisdotter i Gideå. Då Tara är den enda av de tre ston som ska gå i hagen som aldrig varit där förr var det bra timing att hon kunde få gå och bekanta sig med den nya omgivningen i ett dygn först. 

Det gick bra att lasta Elisjka, och de kom iväg som det var tänkt, men oväntat mycket semestertrafik gjorde att resan drog ut på tiden. Det hade kommit mycket regn här under lördag och söndag, hagen blev tråkig och dessutom blev det mycket svidknott efter regnet, så vi bestämde oss för att låta de bägge stona stå i box bredvid varandra uppe i svala stallet, och istället släppa ihop dem tidigt på söndag.

Jag ledde upp Tara till stallet, och samtidigt som jag stängde boxdörren körde Stefan in på gården. Elisjka såg sig förvånat omkring innan hon försiktigt klev ur Fautrasen. Här igen? verkade hon tänka. Inne i boxen hälsade stona på varandra, inga ljud eller åthävor, de bara nosade och bytte luft. Tara hade inte rört sin mat, men började äta när Elisjka dök ned i sin krubba. Vi var ut till dem några gånger, sista gången för natthö vid tiotiden, och varje gång stod de med huvudena mot varandra, väldigt rofyllt.

När jag öppnade stalldörren tidigt på måndag morgon syntes bara ett välbekant öronpar; Elisjkas, för Tara låg och sov i sin box. När vi utfodrat färdigt och gjort klart morgonsysslorna ledde vi ned dem till Ljunghagen. Elisjka var ivrig och gjorde stora ögon. Hon ville se allt, uppenbarligen kände hon igen sig, ville både titta men även komma till hagen fort. Så typiskt henne, vill mycket och gärna samtidigt. 

När vi släppte dem i hagen var de som om de känt varandra länge, men inte setts på ett tag. Elisjka började med att rulla, men sen följdes de åt överallt. De åt lite, kollade en del av hagen (men Elisjka sa att hon redan visste så det var ganska onödigt), drack vatten med mularna tätt ihop, gick och kollade lite på Gasper ihop, drack lite igen, kollade in vindskyddet, åt ur samma höhög.. De har väsensskilda personligheter, så kanske det är en kombination av att de kompletterar varandra och att bägge är vita. Något slags systerskap upplever de i alla fall.

Eftersom hopsläppet var så ytterst friktionsfritt passade vi på att smida innan järnet svalnat. Efter att vi själva fått frukost, städat stallet och tagit in Zenits flock i boxarna, hämtade vi Zeniya från betet och släppte in henne i Ljunghagen också. Även hon ska bli betäckt med Gasper, så det passar bra om de tre kan gå ihop. Apropå systerskap så är Zeniya och Elisjka halvsystrar efter Zenit, och igår fick jag en påminnelse på sociala medier när de två var ett- och två år gamla och bästa kompisar. Det fanns inga illusioner om att de genast skulle finna varandra igen, hästar har som tur är inte Facebook utan lever i verkliga livet.

Men även det hopsläppet gick bättre än förväntat! Elisjka tyckte att Tara var hennes kompis och försökta mopsa upp sig mot Zeniya, vilket hon inte hade mycket för. Zeniya visade ovanligt mycket överseende mot det vita yrvädret, men tog ingen skit, så snart lade sig lugnet över den nya konstellationen allt mer. Tara tog allt med ro, stod med oss, och när halvsystrarna tagit sina positioner gick hon fram till Zeniya för att göra sig bekant. Helt odramatiskt.

Det var en tydlig uppdelning av vi vita och den andra grå, men Zeniya uppför sig som en ledare och visar att hon vill vara i den nya gruppen. Inte en gång har hon kallat på sin tidigare flock på betet! Inte en enda gång har hon velat gå tillbaka till den stora ytan med gräs i överflöd och ett finfint spabad, utan nöjer sig med kort gräs, fjolårshö, och vatten i balja. 

Vid lunch kunde vi konstatera att den nya konstellationen håller, och Tara och Zeniya diskuterar diplomatiskt om vem av dem som ska leda; den äldsta och mest erfarna (Tara) eller den som lett flest flockar här i Tröning (Zeniya). Inga hårda utfall alls, de verkar trivas ihop, och åtminstone de två äldsta verkar till fullo begripa anledningen till konstellationen. Elisjka verkar glad över att vara här, och ropar gärna högt för att höra varifrån hon kan få svar, helst mot betet två hagar bort. Där påminner hon en hel del om sin mamma Tindra, ingen av dem fick så många svar, men verkade nöjda med tillvaron ändå. 

Bilderna togs under förmiddagen, grimmorna togs bort sen. Gasper från sin sida vägen hälsar att ingen av de tre brunstar för tillfället, och hingstar brukar veta sånt.

2022-06-20 15:20 | 0 kommentarer

De som följer oss på sociala medier vet redan att Adilliya nedkom med en lillasyster på onsdagsmorgonen. Adilliya som tidigare fölat i smyg, och sedan malligt visat upp sin och Zenit nya skapelse valde att den här gången att invänta frukostutfodringen. Jag ville inte störa, och oftast går det ju bra, och jag hade känslan att hon bara ville att jag just hade koll. Zenit höll sig också kvar i närheten och struntade i frukosten, och jag är ganska säker att det beror på att det rört sig en försommarhungrig björn här i krokarna nyligen. 

Jag utfodrade de tre flockar som får hö, och fortsatte hålla koll, och halv sex var fölet ute, mamma vilade en liten stund och ställde sig sedan upp för att tvätta ungen torr, medan hon hummade lågt. Det finns få ljud jag uppskattar mer än stoets första sång för sitt föl, det är för att knyta kontakt, och jag tror det är något som ligger i den nya hästens minne hela livet. Sången och doften av mamma. Att man försökt forska fram ett lugnande medel för hästar som stryks på mulen och ska lukta "nyfött" stärker min teori. 

Inom en timme var fölet uppe på benen, en timme senare kunde hon dia, och följde mamma runt i hagen, kloss vid sidan. Då hon är svart som mamma trodde man ibland att Adilliya hade åtta ben, men den klart lysande stjärnan i pannan avslöjade var lilla fölis var någonstans. 

Första familjefotot, pappa Zenit i bakgrunden.

Sen är det ett lyxproblem att jag hade två namn redo, ett för en svart hingst, ett för ett rött sto, men inget för ett svart sto, men jag tycker bara det är jätteroligt och berikande att leta nya namn för jag lär mig alltid massor. Trots att jag har en anteckningsbok full med tänkbara namn vill jag veta mer. Ibland kallar jag henne Popelushka (Askungen). Det kommer hon inte behöva heta, jag tycker bara det låter så roligt, som Prusseluskan. Vi vill ge fölen namn man använder -om man sen ger dem smeknamn ändå bryr jag mig inte om- och jag betvivlar att någon skulle kalla en häst för Popelushka. En kattunge möjligtvis, men inte en häst. Och jag har några passande namn nu, vi ska bara smaka på dem först. 

Från i söndags har jag haft hand om gården och dess innevånare helt själv. Stefan kom hem på lördagskvällen, så söndagen blev som en fredag för oss. Då vi bokat in kastration av storebror Ilieff på måndag och kommer ha hela flocken inne på boxvila som sällskap ett dygn, och samtidigt passa på att traktorstäda deras hage så släppte vi Gasper och Francesca på "halvbete" i grön hage bredvid stona på sommarbetet -och kunde samtidigt konstatera att ingen brunstar just nu, och Zenit flock får gå i Undantagshagen ett par dagar och beta ner där. Mindre jobb för oss som får välförtjänt helg efter lång arbetsvecka. 

Hon är så bedårande, och så lik sin mamma både i form och sätt, så jag har främst sökt ett namn som har anknytning till Tjajkovskijs sagobaletter, då Adilliya är den svarta svanen i Svansjön.

Lyckan över att fånga henne på bild i språnget beskrivs bäst av henne själv. 

2022-06-12 14:09 | 1 kommentarer

Ilieff och Tengri, två fina och mysiga helbröder.

Nu är Till-salu-sidan uppdaterad, och vi lade till Ilieff och Tengri i helgen, för de är så pass välartade att de anses redo att flytta till rätt hem. Beslutet kom efter att vi hade dem i stallet i helgen och kunde konstatera att de är väldigt duktiga och snälla att lyfta hovarna på, de ska kunna sådant för att få flytta när de är i den åldern. De har ju gått ihop nu i snart två veckor, och de två leker förstås på unghingstars vis, vilket bland annat innebär att de biter varandra i frambenen. När man lyfter sådana framben kan reflexen vara att de lägger sig, som i leken, men inga sådana tendenser alls. De var bägge mycket lydiga och försiktiga, både fram och bak. Snälla att leda också, inget ofog alls utan följer efter oss precis som vi vill.

Ilieff är inbokad för kastration måndag 13 juni, så han säljs som valack, medan man kan välja vad gäller Tengri. Han kan duga i avel, han är av en fin sort -nästan en kopia av halvmorbror Gasper i samma ålder- och hans linjer är inte överrepresenterade, men den som vill köpa Tengri som hingstämne måste lämna garantier på att han visas på hingstpremiering för avelsvärdering. Den som hellre vill ha en rödblack, söt och glad valack får i så fall boka Tengri, och invänta leverans efter kastration först under hösten. Man kastrerar inte under högsommaren, och det är bra om de kan få gå som hingst ett tag och inte valackeras för tidigt. Om Tengri inte hittar rätt köpare utan blir kvar här kommer han få vara hingst tills nästa år, två år är en bra ålder att bli valack.

Så ser det ut när jag går in till grabbarna, Ilieff kommer fram direkt..

..medan min egen Mistjev är lite skeptisk och använder Ilieff som sköld.

Och såhär ser det ut när man går ned till stona på betet:

Fyra ihop, och en på lite avstånd (eget val).

Vi släppte ihop stona på betet i fredags. Odessa blev glad att få vara med sina kompisar igen, men övergav inte Joline för det, och hon verkar mest angelägen om att de som är högre i rang låter Joline bli en del av flocken. Oftast ser jag Joline en bit från de andra, men sedan hon slutade rusa undan, och även säger ifrån mot Allin, så blir hon heller inte ansatt utan får vara ifred om hon vill. Ibland ser jag henne mitt i flocken, nära Allin eller Odessa, så det går åt rätt håll.

Och på söndagen följde alla efter Joline när hon började röra sig ned mot sjön efter att hela stoflocken haft middagsvila i översta hörnet. Lägg märke till hur alla följer precis på replängds avstånd från varandra; Joline, Odessa, Allin, Zeniya och Qarenina, jag vågar påstå att intervallen mellan varje sto är på halvmetern när.

2022-06-05 15:50 | 0 kommentarer