
Gasper står och spanar in de tre stona i hagen mittemot.
Två besökande ston är inbokade att gå med Gasper i sommar. Det var bestämt att Stefan under lördagen skulle köra söderut för att på söndagsmorgonen lasta Elisjka, som föddes här 2016, och som tur var slumpade det sig så att vi innan dess kunde hämta Tara Djingisdotter i Gideå. Då Tara är den enda av de tre ston som ska gå i hagen som aldrig varit där förr var det bra timing att hon kunde få gå och bekanta sig med den nya omgivningen i ett dygn först.
Det gick bra att lasta Elisjka, och de kom iväg som det var tänkt, men oväntat mycket semestertrafik gjorde att resan drog ut på tiden. Det hade kommit mycket regn här under lördag och söndag, hagen blev tråkig och dessutom blev det mycket svidknott efter regnet, så vi bestämde oss för att låta de bägge stona stå i box bredvid varandra uppe i svala stallet, och istället släppa ihop dem tidigt på söndag.
Jag ledde upp Tara till stallet, och samtidigt som jag stängde boxdörren körde Stefan in på gården. Elisjka såg sig förvånat omkring innan hon försiktigt klev ur Fautrasen. Här igen? verkade hon tänka. Inne i boxen hälsade stona på varandra, inga ljud eller åthävor, de bara nosade och bytte luft. Tara hade inte rört sin mat, men började äta när Elisjka dök ned i sin krubba. Vi var ut till dem några gånger, sista gången för natthö vid tiotiden, och varje gång stod de med huvudena mot varandra, väldigt rofyllt.
När jag öppnade stalldörren tidigt på måndag morgon syntes bara ett välbekant öronpar; Elisjkas, för Tara låg och sov i sin box. När vi utfodrat färdigt och gjort klart morgonsysslorna ledde vi ned dem till Ljunghagen. Elisjka var ivrig och gjorde stora ögon. Hon ville se allt, uppenbarligen kände hon igen sig, ville både titta men även komma till hagen fort. Så typiskt henne, vill mycket och gärna samtidigt.

När vi släppte dem i hagen var de som om de känt varandra länge, men inte setts på ett tag. Elisjka började med att rulla, men sen följdes de åt överallt. De åt lite, kollade en del av hagen (men Elisjka sa att hon redan visste så det var ganska onödigt), drack vatten med mularna tätt ihop, gick och kollade lite på Gasper ihop, drack lite igen, kollade in vindskyddet, åt ur samma höhög.. De har väsensskilda personligheter, så kanske det är en kombination av att de kompletterar varandra och att bägge är vita. Något slags systerskap upplever de i alla fall.

Eftersom hopsläppet var så ytterst friktionsfritt passade vi på att smida innan järnet svalnat. Efter att vi själva fått frukost, städat stallet och tagit in Zenits flock i boxarna, hämtade vi Zeniya från betet och släppte in henne i Ljunghagen också. Även hon ska bli betäckt med Gasper, så det passar bra om de tre kan gå ihop. Apropå systerskap så är Zeniya och Elisjka halvsystrar efter Zenit, och igår fick jag en påminnelse på sociala medier när de två var ett- och två år gamla och bästa kompisar. Det fanns inga illusioner om att de genast skulle finna varandra igen, hästar har som tur är inte Facebook utan lever i verkliga livet.
Men även det hopsläppet gick bättre än förväntat! Elisjka tyckte att Tara var hennes kompis och försökta mopsa upp sig mot Zeniya, vilket hon inte hade mycket för. Zeniya visade ovanligt mycket överseende mot det vita yrvädret, men tog ingen skit, så snart lade sig lugnet över den nya konstellationen allt mer. Tara tog allt med ro, stod med oss, och när halvsystrarna tagit sina positioner gick hon fram till Zeniya för att göra sig bekant. Helt odramatiskt.

Det var en tydlig uppdelning av vi vita och den andra grå, men Zeniya uppför sig som en ledare och visar att hon vill vara i den nya gruppen. Inte en gång har hon kallat på sin tidigare flock på betet! Inte en enda gång har hon velat gå tillbaka till den stora ytan med gräs i överflöd och ett finfint spabad, utan nöjer sig med kort gräs, fjolårshö, och vatten i balja.
Vid lunch kunde vi konstatera att den nya konstellationen håller, och Tara och Zeniya diskuterar diplomatiskt om vem av dem som ska leda; den äldsta och mest erfarna (Tara) eller den som lett flest flockar här i Tröning (Zeniya). Inga hårda utfall alls, de verkar trivas ihop, och åtminstone de två äldsta verkar till fullo begripa anledningen till konstellationen. Elisjka verkar glad över att vara här, och ropar gärna högt för att höra varifrån hon kan få svar, helst mot betet två hagar bort. Där påminner hon en hel del om sin mamma Tindra, ingen av dem fick så många svar, men verkade nöjda med tillvaron ändå.

Bilderna togs under förmiddagen, grimmorna togs bort sen. Gasper från sin sida vägen hälsar att ingen av de tre brunstar för tillfället, och hingstar brukar veta sånt.
2022-06-20 15:20 | 0 kommentarer