Höstpäls


9979795C-8F55-4383-BF3A-D1212954B32B

Odessa på sommarbete.

 

När jag var nere på stora sommarbetet för att besiktiga stängsel, och samtidigt se över stona som för tillfället går där, kunde jag konstatera att de släpper sommarpäls för fullt nu. Vi är ännu mitt i högsommaren, men varje dag blir jag påmind om att inte heller denna sommar varar för evigt. Hösten är långt bort, men hästarna börjar redan nu förbereda sig, precis som när hingstar och dräktiga ston börjar släppa vinterpäls redan i januari, så snart man märker att solen är uppe lite längre. 


3FF44A3B-3A14-4EE8-A4EB-CF91C8ED4C77

Närstudie av Odessas lösa sommarhår.

 

Att bo i ett land med tydliga årstider är fantastiskt tycker jag och skulle inte vilja byta, särskilt som jag jobbar utomhus varje dag året om och i olika grad uppskattar skiftningarna. Ibland blir det bättre, ibland sämre, men det är olika i alla fall. Höstpälsen är den finaste på hela året; tät och glänsande, och sedan ligger den som ett isolerande skikt närmast skinnet under de längre vinterhåren som växer fram senare, när det blir kallare. De vinterhåren är inte sällan av annan färg än sommar- och höstpäls, ofta är de blekare.

 

23FEA50F-7517-41AC-9D7E-D298DD76A6BA

Odessa i motljus.

 

Det är inte så lätt att se Odessas färg på bilden jag tog idag, men hon är isabellblack med både mycket rött och mycket grått i sig. Under sommaren kan hon bli bronsfärgad med mycket grått på ben, mule och under magen, medan vinterhåren är mycket ljusare. När hon var liten blev hon nästan helt vit på vintern! Det är spännande på våren, att se vilka färgtoner som kommer i den nya sommarpälsen. Ännu en årstidsskiftning att se fram emot. 


665CAF5A-611C-4521-8862-90290D30E551

Bild från senvintern.

 

 

 


Vindskydd övertrumfar grönbete

 

355535FA-9B6F-4CA6-9A16-89B9692DE285

 

Alla fem ston är i rundbågehallen, längst fram ligger Qarenina, Zayats och Allin.

 

Nu när vi fått mer hag- och betesmark att sköta om kan vi enklare skifta flockar också. Exempelvis skiftar vi så stoflocken går några dagar på stora betet vid sjön, sen får de komma tillbaka till vanlig, nedbetad hage med vindskydd, och äta hö istället. Under tiden får grabbarna gå på stora betet, de gick i Ljunghagen under veckan och släpptes på betet i fredags. Stona har mest spenderat dagarna i vindskyddet eller rundbågehallen, vill knappt komma ut och äta.

 

5CEC13AA-4C46-4123-A90F-62CC33B37CDF

 

Vi har tre beteshagar för tillfället, alla med naturliga skydd från väder och vind i form av skog, dungar eller liknande. Som här, en välbesökt del längst nere vid sjön där det finns gott om skydd när de vill. Bakom träden är det öppet ut mot sjön.

 

B64294FD-6E78-4553-BE2E-10786EEB851B

 

Några lommar gick ned i vattnet och simmade iväg när jag kom ned till hästarnas bad- och drickställe. Naturen är alltid nära här. 

2F93009F-86B7-4FCF-B9A7-8C414E22EE36

 

Men de som går på betet hittar man ändå oftast på den mest nedbetade och torra fläcken i hela stora hagen. 

79CC8036-C6E8-4028-83E5-DCAAE98B04C6

 

Francesca, Tjasmin och Gasper hittade jag i deras täta skogsdunge.

 

Det är tydligt att basjkirerna trivs väldigt bra när de får komma från betet och istället ha tillgång till riktiga vindskydd, eller stall för den delen. Tar vi in beteshästar vill de inte ha mat, utan passar oftast på att vila eller sova, och slippa flygfän och värmen. Gräs i all ära, vilken basjkir tackar nej till färsk mat? Men det är tydligt att våra, om de får välja, väljer vindskydd före bete. 

 


Öppna landskap

 

 

47F97ACB-E342-4BB0-90F3-933041C9FFC7



Öppna landskap kan inte importeras. Det är något som sägs och skrivs när man pratar om att välja mat från Sverige, för som en klok man en gång sa; Någon landsbygd ska föda oss, varför inte vår egen? Och det är inte enbart öppna landskap, Sveriges matproducenter har även miljö och djurskydd att förhålla sig till. Varför det ens är lagligt importera kött producerade på sätt som skulle sätta en svensk bonde i fängelse är för mig en gåta, och dessutom ett mått på mängden hyckleri från de som bestämmer. 

Men nu var det de öppna landskapen jag ville lyfta fram idag. Här i Tröning var det länge sedan det betade kor och slogs hö. Man anar när man går längst byavägen var det varit brukad åkermark, men nu är det skog. Turligt nog finns det gamla flygbilder på nätet att titta på och det är faktiskt otroligt hur mycket mark som brukades här i byarna på 50-talet, nu är väldigt mycket helt igenvuxet och bortom all räddning.

När jag köpte gården hösten 2015 hade här varit tomt på djur ett par år, och vore det inte för en granne (som bor på annan ort) som ändå putsade så skulle slyn ha tagit över. Vi stängslade fort in nästan varje meter mark som är vår, och det tog ändå minst fem år för hästarna att få bort alla sälgrötter ur hagarna. Nu är mycket kanske väl hårt betat då vi har lite mark, trots att vi fått låna en del. Dels för bete, både skog och lägda, men på senare år även några bitar övrig tid på året för vinterhagar. Vi har noga städat och putsat efter oss varje vår, och vilken skillnad mot den mark vi inte kunnat använda. Inte förrän nu!

 

Jag går inte närmare in på anledningar till att vi inte kunnat ta hand om marken tidigare, och det är ingen mänsklig rättighet att få använda mark bara för att den finns där att ta hand om. Dessutom är jag inte den bittra typen, utan kavlar hellre upp ärmarna och börjar ta itu med denna fantastiska möjlighet. Jag gillar att ta hand om hagmarker; att odla, fiska eller jaga är inte min grej, jag brinner för att våra fina basjkirer ska få ha det riktigt bra sin tid med oss, och då de oftast går ute dygnet runt, året om är ytorna de rör sig på jätteviktiga för mig. Så jag är bara glad och tacksam över det jobb vi nu äntligen fått. 

Första bilden i inlägget tog jag idag, medan jag höll på att stängsla ut det stora sommarbetet nere vid sjön, vi så generöst fått använda och sköta om sedan sommaren 2016. Först gick stoflocken där från juni, och de har inte hunnit äta upp allt som växt upp så vi bytte ut stona mot grabbarna i måndags. Nu ska grabbarna få äta hö i Ljunghagen under kommande vecka, och stona ska till baka till betet, som nu byggts ut. Det syns ganska tydligt skillnaden på ytan där det betats, och ytan som mer eller mindre varit orörd i flera år.

 

5CBCE0E6-99AC-4A2D-BFEC-3E86779A3A44

Det är inte bara flera meter högt sly som tagit över, där det inte är betat och putsat har johannesört, älggräs och rallarros brett ut sig. Basjkirerna äter inte johannesört, så jag är inte orolig, och från och med nästa år kommer antalet drastiskt minska. Det är inte hela biten av den nya delen som varit oanvänd, vi har fått använda delar av den stora lägdan stundvis under höst, vår och vinter sedan ett par år tillbaka. Jag återkommer till det, skillnaden där är påtaglig också.

 

7BDA08AB-79A2-4D8D-A951-49FB91C0B8CA

 

Innan jag stängslade putsade jag längst den bortre kanten med grensax. Man vill ju att stängslen är fria i alla fall, och att det finns plats att röra sig längst stängslet, för grejen är ju att hästarna ska vilja gå där också. Förutom sly finns det faktiskt duglig basjkirmat där också. Där det växer mer gräs, rakt över lägdan, gick Stefan med trimmern och gjorde ett spår innan jag stängslade. 

Innan jag stängslade klart på söndag förmiddag, och tog bort det gamla stängslet, hade vi förstås redan flyttat grabbarna upp till Ljunghagen. Medan jag stängslade klart höll stona noga koll på vad jag gjorde, de visste vad som var på gång. När vi släppte över dem på det uppgraderade sommarbetet bosatte de sig omgående på den nya delen som varit använd av oss tidigare, betad och putsad alltså.

 

4F62D7E8-0D78-4771-9EB2-D47F73081258

 

Den marken hade varit oanvänd i nästan fem år innan vi fick börja använda den, mest som försommarbete för de som sedan skulle ner på stora sommarbetet. Det syns var gränsen går för det som är brukat och ej, i bakgrunden syns en tydlig gräns, kantad av en massa blommande älggräs. Bakom den, och över resten av den nya delen är det sly och andra ovälkomna inslag, men det kommer bli lika fint, och finare om ett par år. Det gör mig glad! För visst är det bättre med öppna landskap än igenvuxna? 


Det där är bara en del av den nya ytan vi får ta hand om, och förra helgen tog jag itu med att stängsla in på den övre delen. Det som växer där är rätt mycket gräs av magrare sort, inte lika mycket sly (ännu), och tillgång till en härlig skogsdunge. Där gjorde jag iordning för att Gasper, Francesca och lilla Tjasmin ska få gå där, närmare gården och med de två ston som är på besök för Gaspers del under sommaren (plus Zeniya) i Hemmahagen mittemot. Jag kunde inte stängsla in hela ytan, av olika anledningar, utan där tänker vi oss bygga ut under sensommar och höst. För att riva allt nästa år och göra bättre, det är så vi gör det, och det funkar utmärkt. Man ska inte inbilla sig att man kommer på hela lösningen på en gång, särskilt vad gäller ett så pass stort projekt som det här blir. 


54BD71F5-1D8E-4B05-A84D-A5D064D100B8

Bild från första kvällen i hagen, från söndag, en vecka sen.

 

Redan dagen hon föddes kom jag på ett namn som jag själv tyckte passade. Tjasmin är en flod i Ukraina, och troligen även på Francescas tredje stoföl efter Gasper. Vi är ju två som bestämmer över basjkirerna, och vi ger dem helst namn man förhoppningsvis kommer använda i framtiden. Vi vill vara överens, och det verkar vi vara nu. Här följer en kavalkad av en del av de bilder som lagts ut på lilla familjen under veckan: 

 

B98365E8-D48C-47D4-AD5B-A43398FEFD65

Pappa Gasper i aftonsolen. Tisdag kväll tror jag.

 

257C3967-F92E-4A9D-A115-5310F9379015

Oavsett vilken kväll det var, så är det här Tjasmin från samma stund.

 

A158D86F-AE96-422A-8FB7-060BD2AEF2C3

Underbar bild enligt mig. Francesca och Tjasmin (samma kväll). 

56F11348-1B35-4BE4-887A-4B88DF6202F7

Även om de har jättestor hage nu, med en massa högt och tätt gräs och örter, så trivs de bäst där det är nedbetat och putsat sedan tidigare. Här har de nyss kommit hem från stallet på torsdagen.

 

0726E887-8741-46FC-BAE5-005EB02AB522

De skulle in även på söndagsmorgonen. Vi fann dem vilandes alla tre, Tjasmin nära pappa.

 

7F557B70-12D5-4454-B75E-722D8C771179

Francesca hann börja kliva upp innan jag tog kort, men det blev rätt fint med rallarrosorna och sjön i bakgrunden. Rallarrosor är inte bara av ondo, de är vackra medan de blommar så man kan ju passa på att njuta av dem då.

 


Allin


Vi har en fasligt produktiv och intensiv arbetsvecka här, så det hinns liksom inte med några blogginlägg. Arbetsveckan började i lördags och pågår till söndag, sedan blir det andra slags arbeten. Men jag vill påminna om att Allin (Gaspers och Francescas avkomma, född 1/2-21) är till salu.

 

CD5B85E7-D184-4462-9FAA-6B34D08E4902

 

Hoppas hon hittar rätt hem. Det är en rolig, nyfiken, positiv och orädd individ, och just nu tycker hon att vi jobbar  för mycket. Allin skulle verkligen behöva en helt egen, pysselsam människa, eller familj för den delen. Mer info och bilder på Allins egen sida.

 

B7DA47D8-E1B3-4403-B794-F41BC85F7120

 

 


Årets andra föl


När jag på torsdagsmorgonen började utfodra såg jag att det var ovanligt mycket känslor hos de tre stona nere i Ljunghagen, de som jag väntar ska brunsta så Gasper får besöka dem. Första tanken var att de simultant gått i brunst alla tre, för de stod i rad och var mycket intresserade av hagen mittemot, där Gasper stod vid sitt stängsel. Stona pratade, fnös och bytte position. När jag kom ned till Ljunghagen förstod jag varför de reagerade. I vindskyddets ena öppning såg jag Francescas bakdel, och ett ljust segel hängde under svansen. Fölet hade kommit! 

CFC17989-33DB-4D51-AB26-5932E98B0FD5

"Seglet" är bland annat rester av de hinnor som omslutit fölet, och de kommer ut sedan med efterbörden. Jag kunde snart konstatera att allt gått väl och att både mor och dotter mådde bra, och lämnade dem ifred efter att ha slängt in lite hö, för det syntes att Francesca var i färd med att få fölet att dia första gången, så nyfödd var hon! Gasper lät dem också vara ifred, jag fortsatte med mina vanliga morgonbestyr och tog sedan med mig ett par morötter och en grimma till Francesca.

 

B2676CAA-5823-4AFF-8304-CEF1FD88941D

Francesca är snäll och tillitsfull, men det kan vara bra att ha grimma på ändå om det skulle hända något. Hon lät mig kolla in både fölet och henne i utbyte mot de två morötterna, och eftersom allt verkade bra -Francesca verkade inte ens ha svettats nämnvärt den här gången- lämnade jag dem där i vindskyddet för att själv få i mig frukost. Vilken bra början på dagen.

 

9C7CE1FD-7E47-4B87-A16E-EB658DD61DB7

 

Efter frukost passade jag på att byta deras vattentunna, och då var fölet väldigt ystert. Magen var igång, hon var torr och fin, och Francesca hade släppt efterbörden och visade upp sin unge både för mig och stona i Ljunghagen som fortfarande helst stod i rad och verkade beundra fölet. Det går ju bra när det är stängsel och en väg emellan, hon hade knappast varit lika skrytsam om alla gått ihop, men jag unnar henne att vara så stolt. 

 

D8F8A4CA-84D5-459F-A054-D43A090736BB

Glad och nyfiken på livet.

 

71BD23C4-6E1A-4816-96C1-EE771F734E32

Lillzebran.

 

Det finns både vindskydd och rundbågehall i hagen, och jag fick en fin bild på lilla när hon vilar i hallen mitt på dagen. Hoppas verkligen det syns hur randig hon är nu, som fina zebraränder över rygg och bakdel. De försvinner inom några dagar, men jag tänker ändå hur praktiskt utrustade en del basjkirföl kommer till världen; Föds de mitt i vintern har de vinteroverallen på i form av extra tät och lång päls, och mitt i sommaren har en del kamouflagemönster.

Hon blir ljusbrunblack, och har tydlig ål, samt rikligt med "riktiga" ränder på benen. De ränderna blir osynliga om benen blir svarta, vilket jag misstänker att de blir då hon troligen blir mörk i ansiktet, det brukar hänga ihop. Viktigast är givetvis friska föl, men jag kan ändå låta mig tycka det är trevligt att Francesca fick en så ljus unge den här gången. 

9025018A-D4FB-4A4C-8D75-F7425F19F308

Lillan bekantar sig med vattentunnan.

 

BC3E9691-85CD-4ACF-B7F4-5DD3BF801283

Mest nosa, undersöka och kolla in spegelbilderna..

 

7A473E0D-FCDB-4721-913B-55D904ADDFD6

..men nog ser hon lite badsugen ut? Det är nog inte många dagar bort innan hon glatt plaskar i tunnan.

 

Så nu är årets andra Mánadisföl här. Javelin -efter Zenit och Adilliya- föddes för en månad sedan, Fiona väntar också föl efter Zenit, och det föds gissningsvis närmare den tidiga hösten. Men för Gaspers del är faktiskt även hans andra föl för året, för på midsommaraftonens kväll föddes ett hingstföl efter honom i Västmanland. 


Mysiga ungar



1505E4FF-4454-4354-979C-EC647A759721

 

Från att ha varit blyg och försiktig första dagarna har Javelin blommat ut till en mycket social, nyfiken och mysig tjej. Mamma Adilliya har också släppt kontrollen en del, så nu får fölet vara med både pappa och Rodina, och den senare är både stolt och tacksam över att få vara barnflicka nu när mamma Fiona helst vill vara ifred från henne. 

32DE1255-C4BC-4B62-8FE2-07A2EA8D3D62

Visst är det fint att se far och dotter ihop? 

Pappan brukar sjasa bort ungarna ifall han tycker de vill umgås för tidigt, och det är i respekt för morsorna. Javelin får vara med pappa rätt tidigt, hon är bara tre veckor gammal, och det beror på Adilliyas avslappnade inställning. Zenit är så fin med sina ungar, han är extra försiktig när de yngsta vill klias, på Javelin använder han knappt tänderna utan nöjer sig med att gnugga med överläppen, medan hon sträcker på sig och försöker nå så högt hon kan för att klia tillbaka.

 

386BFA93-3CE1-403C-AF2F-12FF6FFFCA79

 

CA5CC8DB-499E-43C3-B0B0-DCCD40CAF29C

Rodina ser plötsligt så stor ut, och agerar mer vuxet nu också.

 

Rodina känner sig som sagt lite övergiven av sin mor, som vant av sin dotter och nu helst vill vara ifred. Ifred från alla. Adilliya vill förstås inte heller umgås allt för närgående med Rodina, men låter henne vara barnvakt. Ofta ser man Javelin och Rodina ihop, och de är gärna med Zenit, men kommer direkt fram till oss om de ser oss i hagen. De är väldigt mysiga bägge två.

 

F90798FB-BE3E-4A4A-A8FF-C8ED317C6EF2

 

Hej! Kom och krama oss! 

 

0391FCB9-ACE4-4CF5-982A-257FA70BCC93

Mormor Tovas snälla blick fortsätter gå i arv.

 


Heta dagar

 

601BE491-695C-4357-B3A5-8A58DD97B355

Javelin, tre veckor gammal nu.

 

Det har varit en het vecka här i Tröning och då värmen hållit i sig även över nätterna har det blivit varmare och varmare, även om det inte skilt sig särskilt mycket i gradantal på termometern när det kulminerat, vilket skett under eftermiddagarna. 

På fredag morgon tog vi in Zenits flock från skogsbetet, där det var mindre med vind och mer av flygfän. De var alla ivriga att komma in i svala boxar, och när de ätit en del av sin mat slumrade alla till i olika grad. De bägge yngsta lade sig fort, men även Fiona passade på att lägga sig ned i spånet, utan en enda broms i sikte.

 

4A1B76A4-D114-47F2-936E-68F123B99F07

 

33861A7C-F1FB-40DD-BCC1-C6FC96E95583

 

I boxen bredvid låg Rodina, vi hann inte med att ta av grimman ens och ville inte störa i vilan. 
Det verkar som att svalare väder är på ingående, och även välbehövligt regn. 

 

Besökare idag: 3
Denna månad: 365
Totalt: 269394
torsdag
21
september
Matteus

2023
Vecka 38
«juli 2022»
tiontofr
010203
04050607080910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Senaste inlägg
Reflextider
Vem var Tsubotai?
Lastträning
Vi hade i alla fall tur med vädret
Nytt liv
Arbetsam semestervecka
Regntunga skyar
Första fölet efter två egna uppfödningar
Vaccinationer och bildbombning
Dela stoflocken

Senast kommenterade
Vem var Tsubotai?
Lastträning
Vi hade i alla fall tur med vädret
Nytt liv
#minhästsbästa
Ilieff är bokad
Fiona
Höstregn och hästflytt
Öppna landskap
Javelin

Arkiv
2023
2022
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2021
    2020
    2019
    2018
    2017
    2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011