Jag blev uppmärksammad på att vår treåriga uppfödning efter Gasper och Cetzima, Cizmet var till salu. Rätt snart meddelade jag säljaren att vi kan köpa tillbaka henne, och plan A var att köra henne direkt till vår inridare i Ragunda. Först på helpension, och sedan inridning i vinter. Vi fick snabbt svar, och jag fick en bra förklaring trots att jag inte bett om en. Tanken var att Cizmet och hennes ett år yngre syster Sasjenka skulle bli familjehästar, men Cizmet ville vara exklusiv och accepterade nästan enbart hantering av sin matte, och var avog både mot husse och barnen. Det är förstås ohållbart, om kravet är att hela familjen ska kunna hantera och rida hästen, och då är det bättre att sälja, även om det gör ont.

När vi tänkte närmare på det insåg vi att det skulle bli en fasligt lång resdag för både häst och chaufför, så även om det skulle innebära lite mer jobb några veckor beslöt vi oss för att hämta hem Cizmet och låta henne och Zayats gå i egen hage och sedan resa samtidigt. Då hinner jag fylla på Cizmets vaccination, de blir förhoppningsvis vänner, och då löser det sig bättre för tränaren som slipper fundera över nya konstellationer. Lite ironiskt att just de två ska gå ihop och bli vänner. För drygt två år sedan sparkade Zayats upp ett besvärligt sår på Cizmets ena bakben, Zayats kan vara rätt dryg mot yngre individer när hon går i större flock, men vi tänkte att hon är mycket bättre när de bara är några få.

På onsdag morgon åkte Stefan iväg mot Malå för att hämta hem lilla Cizmet. En gång sedan hon såldes har hon åkt transport, men hon verkade känna igen både Stefan och Fautrasen, och klev på nästan direkt. Hon reste bra också, när hon kom hit på aftonen hade hon knappt svettats. Hon gick rakt in i stallet, och jag hann inte ens ta av henne grimman innan hon la sig för att rulla i spånet (första bilden är tagen strax efter)! Zayats hämtades upp från Ljunghagen, så fick de stå bredvid varandra under natten. Cizmet låg och sov den natten, och var väldigt spånig på morgonen. 

Torsdag morgon.

De släpptes ut i Undantagshagen vid nio. Zayats klev fram och flyttade bort henne direkt, och de sparkade med bakbenen litegrann. Sen hände faktiskt ingenting mer mellan dem! De hälsade artigt såg jag senare (bytte luft) och gick allt mer ihop. Dock var Zayats lite orolig, hon verkade fundera en del över vad Odessa och Qarenina hittade på när hon inte var där för att övervaka, och dessutom var hon emellanåt tittig och "fnorkade" en del (blåsljud som ska varna för fara), så Cizmet blev lite orolig ibland och undrade vad som stod på. Eljest verkade hon himla hemmastadd i hagen, och det är inte så konstigt eftersom hon föddes där för ca 3,5 år sedan. Men då det stundom var oroligt så bestämde vi att de fick tillbringa natten i box igen, och de verkade lättade och nöjda över det när vi hämtade dem på aftonen. 

När vi släppte ut dem på fredag morgon var det hur lugnt som helst, och Zayats verkade ha släppt tankarna kring Ljunghagen, och uppskattar säkert att det är mycket bättre underlag i Undantagshagen. Men det var något hon kollade efter flera gånger, och "fnorkade". Jag gick in i hagen och kollade åt samma håll, och såg direkt vad det var; Grannens ponny skymtade genom slyskoge. Hon är skäck, och eftersom det snöat så syntes bara de bruna fläckarna när hon rörde sig i hagen, och de förstod inte vad det var! Men mest var det lugnt, så vi bestämde att låta dem spendera natten ute, och på lördag morgon såg jag inga tecken på att det skulle ha varit stökigt i hagen under natten.

På lördag förmiddag tog vi med tjejerna på en promenad för att titta ordentligt på ponnyn. Cizmet och jag gick först, och hon var hur lugn och fin som helst, precis som att hon aldrig varit ifrån oss. Zayats däremot var stissig först, och rätt oförskämd mot sin ledare, särskilt när vi passerade nära ponnyns hage, men jag tror hon var orolig över att vi skulle släppa in dem där, för sen när vi fortsatte vår promenad rann allt av, och hon blev sitt vanliga jag. När Zayats törs är hon faktiskt väldigt modig, så den som köper henne får jobba med självförtroendet, och kommer att få en riktigt lojal och bussig kompis! 

Efter att noga kollat in ponnyn fortsatte vi längst skogsvägen en bit. Det var snöigt och mysigt, och bägge basjkirerna uppförde sig jättefint! Kan inte minnas att någon av dem gått där förut faktiskt. Cizmet är av en himla trevlig, mindre modell, precis som hennes farbror Ruslan. Antingen är det farmor Minnas arv, eller så beror det på att Cizmet är den som överlevde av de två som Cetzima födde fram samma natt. Tvillingsystern levde aldrig, och var pytteliten, som en stor hund ungefär. Det vore trevligt att få fler av mindre modell, även om de som köper häst hellre verkar vilja ha mer högresta basjkirer. Lite konstigt enligt mig, det är ingen som efterfrågar en högrest fjordhäst till exempel. 

En bit in i skogen stannade vi för lite paus, och bägge tjejerna började leta blåbärsris.

Snömule❤️

Vi vände tillbaka, men tog en avstickare upp mot vandringsleden istället för att kolla in ponnyn igen. Det kändes som att de fattat vad det var som de såg från hagen.

Så trevligt att promenera med välhanterade hästar. Bägge två verkade glada över att vara ute på tur och spana in nya marker.

Innan man kommer ut på stigen som går hem till gården behöver man passera en liten, men ändå rätt djup bäck. Cizmet tvekade lite, även om det syntes att hon beslutat sig för att följa mig över. Frågan var bara hur..

..sen hoppade hon!

Zayats var oväntat framåt och hoppade över så snabbt att hon nästan landade på Stefan, jag har ju länge sagt att hon skulle passa för fältritt! Hon kanske saknar och längtar efter löshoppningen på Brännan så det är bra för henne att hon snart får komma dit igen, även om kanske löshoppningen sker först fram mot våren. Och bra att hon får en kompis med sig, för de har blivit riktigt bra vänner på kort tid, och nu är det faktiskt Cizmet som flyttar  på Zayats. Och eftersom den äldre lyssnar blir det inget bråk.

Ja, det blir ett kort gästspel för Cizmet här hos oss, när hon är ridbar blir hon till salu. Det kan gå fort då hon redan är insutten, så den som vill ha en mindre, supertrygg och välhanterad basjkir får hålla koll. Väldigt roligt för oss ändå att vi tog chansen att få vara med henne, för hon är en av de speciella, som betytt extra för mig.

2022-11-27 14:30 | 0 kommentarer

Vi har haft en väldigt produktiv och arbetsam helg här i Tröning. Fredagen jobbade jag mestadels själv, och förutom de vanliga göromålen handlade det om att förbereda för lördagens jobb, och att få in en massa ved till pannrummet så vi skulle slippa tänka på det. Stefan kom hem på eftermiddagen, och tog itu med att koppla ström till några av värmetunnorna. Det hann bli mörkt innan vi jobbat klart.

Mistjev i Undantagshagen, som heter så då den ligger bakom det röda lilla undantagstorpet.

Lördagen började med att grabbarna fick flytta från Vinterhagen till Undantagshagen. Den är liten, men de var himla nöjda då där var helt fritt från fryst lera, och det fanns en hel del pysselgräs också. När de var på plats flyttades stona från övre beteshagen till Vinterhagen, Adilliya, Javelin och Rodina som är mest bekant med den hagen tog vi dit först.

Eftersom grabbarna trivdes så bra i Undantagshagen kände vi ingen stress över att hinna stängsla deras vinterhage samma dag, utan vi förberedde och jobbade på med det vanliga. Det tar mer tid och energi med vatten på vintern, till exempel, och att packa hösäckar känns ibland som ett Sisyfosarbete. Det hann bli afton även på lördagen, innan vi var färdiga med allt.

Att stängsla när marken börjat frysa till är inte alltid helt enkelt, men då killarna inte är  rymningsbenägna, har stor respekt för stängseltråd, och trivs väl ihop så fick vi med hjälp av en borrmaskin ner "trampa-ner-käppar" i plast så att övre betet stängslades ned till en lagom stor och trevlig vinterhage till kvartetten. Innan dess flyttades rundbågehallen upp, och står nu så att den kan erbjuda skydd från vilket håll det än blåser för tillfället.

Vi stängslade och gjorde allt klart, men såg att killarna fortfarande trivdes jättebra där de var, så då passade vi på att ta ledigt och göra helg på riktigt. Vi delade en flaska Prosecco, lagade god mat som avnjöts i skenet av levande ljus, och slappade framför TV:n på kvällen med goda snacks. Riktig fredagsfeeling, och så välbehövligt!

Tengri har bäddat i sitt nya hus.

Grabbarna ledde vi ned till deras nya hage efter vi förmiddagsutfodrat de andra flockarna. De två yngsta är inte så vana att ledas på längre promenader, särskilt inte när vi tar alla fyra på en gång och ska passera en massa konstiga och ibland lite läskiga företeelser, men precis som när vi tog hem dem från betet skötte de sig jättebra! Och var dessutom rätt stolta över det efteråt. Jag ledde Mistjev och Ilieff, Stefan de två andra. 

Traktorn körde ut spånbalar till rundbågehallen som jag bara öppnade upp och lämnade till hästarna att bädda, och med skottkärran styrde jag ut sand som lades i hörnen för att täcka de diagonala balkarna som håller konstruktionen i rätt form. När jag gick ned ett par timmar senare för att plocka av dem grimmorna såg jag att den enda som varit in och bäddat ordentligt var ettårige Tengri.

Helbröderna Ilieff och Tengri.

När Stefan gick in i hallen för att kolla följde de två yngsta med. Pavel och Mistjev som är mest bekanta med huset håller sig utanför än så länge.

Det är bra att det kommit lite snö som lyser upp tillvaron, för det blev aldrig riktigt ljus idag. Det kommer visst mer snö i veckan, så det var bra tajming att vi kunde göra sista flytten nu. Vi kunde inte stängsla förrän stona bytt hage, och det frusit på i Vinterhagen, och där kommer det bli himla fint när snön lagt sig på riktigt, för den är för knölig nu efter det frös på.

Så nu när det projektet är i hamn kan vi planera för nya stordåd. Som att hämta hem en nygammal basjkir. Det kommer bli intressant! 

2022-11-21 15:21 | 0 kommentarer

Vi har fått uppleva fyra årstider den här veckan, det har varit kallt, ymnigt snöfall, jättevarmt och storm, men nu visar de långa prognoserna att det kan vara vinterkyla på gång. Äntligen! Vi har nämligen kvar att flytta om stona och grabbarna, killarna ska gå i en nedstängslad del av den stora hagen stona gått i, och stona ska gå i Vinterhagen, men vi vill inte flytta om dem förrän det blivit kallt. Som jag berättat tidigare lever Vinterhagen upp till sitt namn, för den är bara bra på vintern, höst och vår är den hemsk med en massa lera och vatten. 

Stefan fångade Mistjev på bild när han står och spanar efter mig, att jag ska komma med lunchhöet. Mistjev är verkligen mattes häst, vilken tur han är bara min! 

Då stona är fler i antal byggde vi förebyggande ut Vinterhagen med en del av skogsbetet, så att de har fast mark någonstans i alla fall, innan snön lagt sig. Ett bra beslut, vi har lagt nästan alla utfodringar där uppe för att slippa leran, och efter snöfallet och värmen är Vinterhagen riktigt hemsk! Vilket framgår med tydlighet av bilderna. 

Helbröderna Ilieff och Tengri på skogsbetesdelen. Häftig bild Stefan fick till (han har någon konstig inställning på mobilkameran som gör bilderna lite spejsade ibland).

Min egen kamera har det gått hål på, och den kan numer bara ta kort i "porträttläge". Oklart vad det innebär, men min Mistjev blev ganska fin trots allt:

Mistjev kommer tycka det blir skönt att äntligen få nytta av den täta vinterpälsen..

..och att få slippa lera på tassarna.

Min fina, svartbrunblacka prins!

Så till nästa helg kommer vi nog flytta om dem, och bygga den sista hagen för i år, och samtidigt flytta rundbågehallen igen. Det är toppenbra om det äntligen blir kallt, för då torkar det samtidigt upp när höstvätan söker sig ner i backen. Då blir det bra underlag för snön, så den kan ligga kvar när den börjar falla. Och vad ljust och fint det kommer bli då. Särskilt i Vinterhagen, det är en enorm kontrast.

Nu när det väntas vintertemperaturer är det dags att byta sommarens vattentunnor mot uppvärmda varianter. Så skönt att slippa slå loss is och fiska upp med durkslag, och hästarna dricker bättre också, vilket är viktigt. Lilla Javelin kom och drack när Stefan fyllde upp stonas värmetunna.

2022-11-13 15:21 | 0 kommentarer

Allhelgona går mot sitt slut. Vädret har varit passande, det har varit dimma och regn, så det är lera och sörja överallt. Vi längtar efter vinter nu. I måndags, på "original-allhelgonaafton", tände vi lyktan på den enda hästgrav vi har här. Där vilar ett sto vid namn Tangaur, hon blev sjuk och vi tvingades låta henne somna in kort efter vi flyttade hit. Några månader innan blev det nödvändigt att operera bort ett öga på henne, vilket gick bra. Men senare drabbades hon av kvickdrag, och när hon fick kortison mot det blev hon blind på det enda öga hon hade kvar! Behandlingen avbröts, hon fick smärtstillande istället och återfick synen, och då fick hon somna in. Väldigt tråkigt, det var en söt och snäll liten basjkir, och var betäckt med Gasper när hon blev dålig.

Det var sista gången vi begravde en häst, vi har låtit kadaverbilen hämta efter det. Det är ett mycket bättre alternativ än att gräva ned stora kroppar, mindre kostsamt också, då vi inte gräver själva utan behöver köpa tjänsten i så fall. Men när vi tänder lyktan minns vi ändå de som fattas oss, närvaron känns påtaglig då.

Ljuset brann ut lagom till fredag, så då fick jag tända igen så lyktan skulle lysa över hela allhelgonahelgen. De vi minns minns vi med glädje och ljus, och en del lever kvar i de föl de gav. Idag, på söndag är det Alla själars dag. Som det låter handlar allhelgona främst om helgon och martyrer, även om det blivit en hel helg när vi minns och tänder ljus, men söndagen efter Alla helgons dag, då är det fokus på "alla själar", det vill säga alla andra, vanliga dödliga. Det är helt i sin ordning att uppmärksamma de man saknar hela helgen, oavsett vad dagarna heter. Här är några vi minns och saknar:

Pavel och Gagarins mamma Bizra dricker vatten ur Gideälven.

Mistjev med sin mamma Hinica, hon fick även Odessa och Beroza.

Tova (Dictorsha) drog sig inte för att ge sig iväg på långa simturer i Gideälven på sommaren. Hos oss fick hon Adilliya, Maronya, Zeniya, Zayats och Tuchkin.

I år har jag tänkt mest på Fiona. Det har ju bara gått två månader sedan vi lät henne somna in här ute på gården, i skenet av en varm höstsol. På min pappas födelsedag dessutom, ännu en jag förstås tänker mer på den här helgen. Översta bilden är på Tangaur, en decemberdag för flera år sedan. Mycket har hänt sedan dess. 

2022-11-06 12:14 | 0 kommentarer