Allhelgona går mot sitt slut. Vädret har varit passande, det har varit dimma och regn, så det är lera och sörja överallt. Vi längtar efter vinter nu. I måndags, på "original-allhelgonaafton", tände vi lyktan på den enda hästgrav vi har här. Där vilar ett sto vid namn Tangaur, hon blev sjuk och vi tvingades låta henne somna in kort efter vi flyttade hit. Några månader innan blev det nödvändigt att operera bort ett öga på henne, vilket gick bra. Men senare drabbades hon av kvickdrag, och när hon fick kortison mot det blev hon blind på det enda öga hon hade kvar! Behandlingen avbröts, hon fick smärtstillande istället och återfick synen, och då fick hon somna in. Väldigt tråkigt, det var en söt och snäll liten basjkir, och var betäckt med Gasper när hon blev dålig.

Det var sista gången vi begravde en häst, vi har låtit kadaverbilen hämta efter det. Det är ett mycket bättre alternativ än att gräva ned stora kroppar, mindre kostsamt också, då vi inte gräver själva utan behöver köpa tjänsten i så fall. Men när vi tänder lyktan minns vi ändå de som fattas oss, närvaron känns påtaglig då.

Ljuset brann ut lagom till fredag, så då fick jag tända igen så lyktan skulle lysa över hela allhelgonahelgen. De vi minns minns vi med glädje och ljus, och en del lever kvar i de föl de gav. Idag, på söndag är det Alla själars dag. Som det låter handlar allhelgona främst om helgon och martyrer, även om det blivit en hel helg när vi minns och tänder ljus, men söndagen efter Alla helgons dag, då är det fokus på "alla själar", det vill säga alla andra, vanliga dödliga. Det är helt i sin ordning att uppmärksamma de man saknar hela helgen, oavsett vad dagarna heter. Här är några vi minns och saknar:

Pavel och Gagarins mamma Bizra dricker vatten ur Gideälven.

Mistjev med sin mamma Hinica, hon fick även Odessa och Beroza.

Tova (Dictorsha) drog sig inte för att ge sig iväg på långa simturer i Gideälven på sommaren. Hos oss fick hon Adilliya, Maronya, Zeniya, Zayats och Tuchkin.

I år har jag tänkt mest på Fiona. Det har ju bara gått två månader sedan vi lät henne somna in här ute på gården, i skenet av en varm höstsol. På min pappas födelsedag dessutom, ännu en jag förstås tänker mer på den här helgen. Översta bilden är på Tangaur, en decemberdag för flera år sedan. Mycket har hänt sedan dess. 

2022-11-06 12:14 | 0 kommentarer