Det är både intressant och underhållande att se hur de yngre basjkirerna interagerar, leker och provar olika roller. En del mer än andra, och det skiljer sig om det är sto- eller hingstföl, hur många de är, vilken blandning eller om det är föl som går med pappa i flocken. Tjasmin går ihop med mamma och pappa, och då är det pappa Gasper som både leker och uppfostrar.

Vid utfodring kan Gasper se sur ut, lägga öronen bakåt och göra små utfall mot Tjasmin. Hade han menat allvar hade han helt klart kunna jaga ifatt henne, men att han markerar mot dottern beror på att hon kan bli väl lekfull och busig vid utfodringarna. Hon testar gränserna helt enkelt, vilket de gör, även mot oss människor, och jag brukar vara tydlig med mina egna gränser; Det är skoj med sociala och positiva föl, men det går inte an att bete sig hur som helst. Liten blir fort stor, och behöver ha respekt för människan som väger lätt i jämförelse. 

Det är uppenbart att en hel del av lekarna är förberedande för framtiden. När pappan går i flocken leker han olika med fölen beroende på om det är sto eller hingst, precis som det skiljer sig i hur fölen leker med varandra. Pappan eller hingstfölen nafsar i frambenen när de busar, och fölet faller ned på framknäna för att ta sig ur greppet. Det är därför hingstföl ofta lägger sig på framknäna när man börjar lyfta benen på dem. Inte Tuchkin, han blev ju moderlös, och växte upp med fostermamma i stoflocken, han gjorde aldrig så när vi började lyfta benen. Stofölen blir nafsade i bakfötterna istället, och ston är mycket mer benägna att kicka bakåt både i lek med varandra och på allvar. 

Vi ser ganska snart vilken personlighet de nya fölen har, men när de leker testar de olika roller. Halvsyskonen Tengri och Rodina växte upp och lekte ihop, och det var tidigt tydligt att det var en hingst och ett sto, även när pappa Zenit lekte med dem eller uppfostrade. Men i leken såg jag ibland att Rodina fick komma undan med rätt mycket bus, och Tengri lät ofta Rodina vinna i deras virvlande kapplöpningar, fast han var både större, starkare och snabbare. Bägge testade gränserna, och de kom undan med en del, Rodina mer än Tengri, men bara till en viss punkt. 

Javelin och Allin är bästa kompisar, och det råder ingen tvekan om att det är tvååriga Allin som styr och ställer. Men rätt ofta när de leker så kommer Javelin undan med att bossa runt Allin! Javelin är populär hos alla i flocken, och ett av de mest curlade föl vi haft, och ibland när hon får för sig att jaga bort Allin ställer den äldre upp på det och hoppar undan. Men bara till en gräns, sen säger hon ifrån, sätter Javelin på plats, och sen är ordningen återställd. Ibland tänker jag att Javelin ska drabbas av hybris, men det verkar inte vara någon fara för det. Hon är alltid vänlig och positiv i all hantering, och accepterar utan omsvep de gränser flocken eller vi sätter upp när hon provar på sin roll som tuffing. Det är bra att de provar, det är upp till oss vuxna att ge svar på frågorna de ställer. 

2023-01-22 15:26 | 0 kommentarer

Med tio dagar kvar till Halvsnödagen vräker det ner ännu mer snö! Vi hinner knappt få undan snön som vräkte ned tidigare, och har stora problem med vart vi ska förvara all snö innan den smälter bort i april-maj. En tid som känns mycket avlägsen just nu, och läget är ganska förtvivlat. Snöröjning plus alla vanliga jobb, vilka är fler än en vanlig vinter med fler hagar att se över, och stressen har börjat påverka mig mer än jag vill. Bra att inse fakta så jag kan se till mig själv lite mer, och det märks trots allt att dagsljuset varar allt längre, över en timme nu än på midvintern, snart en och en halv. 

Halvsnödagen lärde jag mig att ta på allvar för fem år sedan. Den infaller 25 januari, och då ska hälften av vinterns nederbörd ha fallit och man ska räkna med lika mycket till. Det skrattade jag åt 2018, för det skulle aldrig kunna komma lika mycket snö till. Men se, det kunde det visst! Stängslen snöade över, och sedan när våren helt plötsligt anlände i mitten av april och var ovanligt varm rev snön med sig mängder av isolatorer från alla långa km med stängsel. Massor av extrajobb den våren, plus ett moderlöst föl som behövde mycket omsorg och omsyn.

Detaljstudie av översnöad stängselstolpe i Hemmahagen slutet av februari 2018.

Sedan dess har jag varit beredd på det värsta den 25 januri och därefter. Vintern -18 efterföljdes av en hemsk sommar, det regnade en gång efter 18 april, och det råkade vara på midsommar, så då klagade folk. Sen var det väl torka tills i september om jag inte minns fel. Jag tror inte det blir riktigt så illa i år, eftersom det var så milt runt årsskiftet, för då brukar våren bli både sen och kall här. Det återstår att se, och det återstår också att se hur mycket mer snö som inte har ramlat ner ännu. Ett faktum är att jag är mer än less på det som redan kommit, hur ljust och fint det ändå är.

Ja, vi lever i ett julkort nu, och inne står julen kvar eftersom det inte finns tid eller lust att städa undan. Granen åkte förvisso ut redan innan trettonhelgen, till stor sorg för mig. Julgransfoten, en kraftig pjäs som håller fast trädet med en vajer, gick sönder och läckte ut allt vatten, så fina julträdet kläddes av och blev hästleksak. Tomtar och bockar brukar packas undan till tjugondedagen, men adventsbelysning och annat behåller vi tills Kyndelsmäss, vilket är helt i sin ordning vad jag förstått, så någon större skillnad är det inte. Till påsk har jag nog hunnit ta bort adventspyntet hoppas jag.

Mistjev är tacksam att fota i snön. Oftast blir han en svart plump på kort, men med snötäcke på blir han effektfull.

Öronens toppar rymdes inte i bild, men jag gillar Mistjevs uppsyn här. Min egna, fina basjkir som är som stöpt för ett liv i snö, hur mycket som än trillar ner.

2023-01-15 15:46 | 0 kommentarer

En del har kanske noterat att det kommit mycket snö i norr, bland annat längst Ångermanlandskusten. När riksnyheterna rapporterar om stora snömängder i norra Sverige brukar det verkligen handla om stora mängder, och vi har inte blivit förskonade. Under tre dagar har det gissningsvis kommit 30-40 cm per dag, tre dagar i rad. Svårt att uppskatta då det blåste friskt de två första dygnen, så snön vandrar som dyner i hagarna och vägarna dit. 

Vi har fullt upp med att snöröja, och det har kommunen med. Snöröjningen här sköts med beröm, vilket skapat gigantiska plogvallar där vi behöver komma fram, men turligt nog är Stefan hemma även denna vecka, så traktor och slunga har gått från mycket tidig morgon tills aftonen. Så därför blev det inget söndagsinlägg, som brukligt är, och egentligen skulle jag inte göra något idag heller. Vi snöröjer och snöröjer, samtidigt som vardagliga sysslor ligger på, vad är det att skriva om? Man blir rätt less på företeelsen bara att leva i det. Påminner väldigt mycket om 2018 just nu, det är ibland med panik man konstaterar att det bara fortsätter.

Bilden på Tjasmin är från i lördags, när hon fyllde halvår. Sedan dess har det ju kommit ännu mer snö, särskilt i deras hage som varit en av de mest utsatta av vind, med enorma snödyner som följd. Vi tog in dem i morse, och då hade lilla Tjasmin mycket svårt att ta sig till grinden genom den djupa snön, så när de släpptes ut igen hade traktor och slunga gjort banor och stora snöhögar runt nästan hela hagen, så det ska gå att ta sig fram, även för ett föl. Och matte slipper hjärtklappning och slitna knän vid utfodringarna. I en hage i alla fall.. 

2023-01-09 16:51 | 0 kommentarer

Rodina äter lunch ihop med Adilliya på nyårsdagen.

Precis som vanligt var det tyst och lugnt här i Tröning under nyårsnatten. Häromdagen läste jag ett inlägg på Facebook där en förtvivlad hästägare vädjade att folk skulle sluta skjuta raketer i tid och otid i mellandagarna, och det är bara några km härifrån! Men här skjuts det inget, så vi kan tryggt gå och lägga oss före tolvslaget, vilket vi oftast gör. Igår råkade vi vara vakna vid tolv, men skålade i té. Det finaste bubblet hade vi avnjutit redan på aftonen, för klockan ringer ju samma tid oavsett om dagen heter nyårsdag eller tisdag. 

Och det var ju skönt att inte vara sliten på årets första dag, för under natten hade all snö som lagt sig senaste dygnen på ladugårdstaket lossnat och skjutit iväg i en jäkla fart ut på gården och på baksidan, framför portarna in till stall och verkstad, och ut till Vinterhagen. Så även om 1 januari bjöd på solsken och kallblåst blev det skottdag även idag. Mest med traktor och slunga förstås, men man tar sig inte fram exempelvis mellan höbalar med sån’t. 

Grabbarna tuggar på en nyårsgran, en gåva från personalen på Granngården när Stefan hämtade två pallar spån innan nyår. Tre överblivna rödgranar fick han ta med till hästarna.

Så det är ju bra att det oftast är lugnt och fridfullt här på höjden, särskilt som mycket tid gått åt till att snöröja, ta in ved trots blötväder, och även vaccinerat och chipmärkt utöver vardagliga sysslor. Vi fick i och för sig laga grindar en kväll och morgonen efter, när en rymling stökat till det en del, men lite dramatik får man räkna med emellanåt.

Men man måste ju få njuta och fira också i mellandagarna, särskilt om man är en inbiten julmysare som jag är, och även om vi jobbat mycket har vi tagit en del julledigt också, och njutit av både god mat och dryck. Hoppas att ni också haft ett bra, festligt och gott årsskifte, och att de flesta sluppit rädda djur på grund av raketer. 

Gott nytt år! 

2023-01-01 15:25 | 0 kommentarer