Varje Valborgsmässoafton och varje nyår är vi så ofantligt tacksamma över stillheten här i Tröning. Tyst är det inte, för bäcken brusar fylld av smältvatten, och antalet fåglar ökar dag för dag, men det är 100% fritt från smällare och raketer! Särskilt tacksamt då vi oftast har dräktiga ston året om, eftersom vi har fribetäckning är det lite olika när fölen kommer men oavsett när, vill vi att stona ska ha lugn och ro. Det finns ston som blir så rädda av fyrverkerier så fölet dör i magen, men det behöver vi inte vara oroliga över. Efter att vi flyttade hit behöver vi inte ens vara uppe till tolvslaget på nyår eftersom vi vet att inga raketer skjuts här, och det är ju skönt med tanke på att min väckarklocka ringer samma tid på nyårsdagens som på vilken onsdag som helst året om. 

 

Adilliya är väldigt dräktig nu, vilket hon gärna låter flocken och oss veta. Vi trodde kanske inte hon hade det i sig, att vänja av Javelin på egen hand -tidigare har hon bara fått hingstföl, så då har det varit självklart med att vänja av och låta killarna byta flock- men hon har skött allting prickfritt och i tid. Inför att hon sinlade sig (lägga sig i sin= vila i mjölkproduktionen, för att sen kunna  producera den livsviktiga råmjölken till nya fölet) fick Javelin inte längre snutta, nej knappt vara i närheten längre.

Helst ska inget av de andra stona vara för nära Adilliya, men gärna finnas runtomkring och beundra henne på lagom avstånd, som den drottning hon är. Och klia henne när det behagar, men huvudet kliar hon själv, och ibland när vinterpälsen i ansiktet bytts ut till vitt stöv ser det ut som hon krigsmålat sig. Av oss människor kräver hon rätt ofta att bli kliad, särskilt under magen där hon inte kommer åt. Därför är det svårt att ta kort av henne när hon vill vara så nära, och min kamera funkar bara i "porträttläge" sedan en tid, vilket i och för sig ger intressanta resultat de få gånger det faktiskt blir bilder.

Högdräktiga ston får något drömskt och väldigt vackert i blicken.

Jag varken borstade eller torkade bort skräpet i ögonvrån innan jag fotade, för man får passa på och hoppas på turen när tillfället ges. Efteråt blev hon både kliad, kramad, beundrad och torkad kring bägge ögonen innan jag lämnade henne att drömma om sitt nya föl. Vi längtar riktigt mycket nu, och fölet kan komma från och med nästa vecka och två månader fram, beroende på när hon blev dräktig. Fölning innebär alltid risker, men att Adilliya skulle störas av raketer eller smällare behöver vi turligt nog inte oroa oss det minsta för.

Med det önskar vi alla en riktigt fin Valborgsmässoafton.

2023-04-30 14:14 | 0 kommentarer

Varenda dag den här veckan har det lagats stängsel här och där. Det har varit strålande sol och försommartemperaturer, så snön har smält i en faslig takt, och där det är stängsel slits en del isolatorer loss när snötäcket drar med sig trådarna. Extra mycket stängsel blir det att laga efter en vinter med extra mycket snö, och för mig känns det stressigt att se allt som ska lagas då det töar lika fort precis överallt. Det är åtskilliga km stängsel att åtgärda, helst allt samtidigt! Bilden ovan är en del av söndagens skörd av trasiga isolatorer från ena sidan av Zenits stora hage.

Såhär såg nedersta grinden ut hos Zenit, två av tre handtag har slitits loss! 

Ibland går det så fort att det blir snurrigt:

I en annan hage lyckades jag nämligen haka ihop nedertråden med mittentråden.

Men för fem år sedan var det till och med ännu mer snö det här datumet:

Ruslan följer mig runt medan jag lagar grabbarnas stängsel 23 april 2018.

Lika surrealistiskt kändes det när jag fick ett fb-minne där jag vårmockade Hemmahagen 2019, då hade vi barmark minsann. Det finns inget som helst mönster vad gäller årstiderna, vi kan bara konstatera att det är olika år för år, ibland varmt, ibland kallt, ibland snö och ibland barmark. 

När jag skriver inlägget snöar det för fullt ute, och det är nollgradigt med kalla vindar. Hela nästa vecka kommer jag också få laga stängsel (kanske inte på tisdag, det aviseras snöstorm då), så personligen är jag faktiskt tacksam över att den hastiga smältningen avstannar för en stund. Hagarna får hämta sig lite, och jag hinner ifatt med stängseljobben innan våren tar fart igen. För vi behöver verkligen att det blir sommar snart, men inte allt på en gång tack.

Vid eftermiddagsutfodringen på söndag. Tyvärr kunde kameran inte fånga alla fina små snöflingor som yrde kring de snart överblommade videkissarna. 

2023-04-23 15:28 | 0 kommentarer

 Vid en snabb titt kan man tro att det ännu är vinterväglag överallt i hagarna, men så är det inte. Snön smälter väldigt fort nu, och smältvattnet rinner under snötäcket som blir allt mer poröst. Alla stigar i hagarna blir också porösa. De blir underminerade och håller inte för hästarnas tyngd och än är snötäcket för djupt för att basjkirerna ska våga sig på att prova på nya vägar, men det kommer snart. Särskilt som det kommande vecka utlovas temperaturer som mer liknar midsommar än april. 

Stigarna blir allt smalare ju mer som ger vika längst kanterna.

Flera stigar har hål mitt i där det inte håller längre, viss skaderisks för busiga hästar med stukningar som följd, men hittills har vi varit förskonade. De verkar förstå läget och tar det hyfsat försiktigt även när de leker. Det är förstås inte bara hagarna som blir allt lortigare, även de som bor där ser himla tråkiga ut nu, och det är inte mycket att göra åt det. Våren är ju tack och lov ett övergående tillstånd.

Inte direkt vad man vill lägga till i en säljande annons.. 🙈

Men han är ändå bra söt trots allt, lille Tengri.

2023-04-16 15:16 | 0 kommentarer

Det blev vår, och det är som med vintern som nyss passerat; allt på en gång! Det är milt, varmt faktiskt, vilket är bra, för utan kalla nätter skonas våra stängsel när snön smälter undan i en himla fart. "Våra" svanar har varit här i påsk för att kolla in sin sommarstuga, som ännu ligger under snö på sin udde, och fjärilarna börjar vakna. Koltrasten sjunger vackert både morgon och kväll, al och sälg blommar för fullt, senare än vanligt. 

Men när snön smälter blir det skitigt, och det stinker av tjällossning, framtinat gödsel, och kasserat hö som töar fram och ruttnar. Hästarna är tussiga och smutsiga hur man än bär sig åt, och grova skosulor och tassar drar in en massa smuts. Och man behöver bara titta på en vattendunk för att bli skitig på kläderna! Och jag drabbas som vanligt av vårdepp, vilket högst troligt beror på stress över allt som ska hinnas med i vår men som inte låter sig göras innan snön är borta och det torkat upp. Samma frustration varje år, jag avskyr verkligen våren! Men som tur är finns det tröst och glädje, om än tillfälligt.

Rodina är ett sådant lyckopiller. Hon är så mysig och fin, påminner mycket om mamma Fiona som blev sjuk på sensommaren så vi fick låta henne somna in. Rodina har samma uppsyn, men är ännu mer tillmötesgående, positiv och nyfiken. Man anar också att det under den tussiga och vårlortiga vinterpälsen döljer sig en riktigt tjusig unghäst, även om hon är lite tunn nu. Precis som de flesta av Zenits avkommor går hon genom en period där hon växer mer på höjden, men det brukar jämna ut sig, och hon är frisk och äter bra. Busar mycket med sina kompisar, eller håller sig nära halvmoster Adilliya som hon verkar tycka bäst om. 

Rodina har mycket vinterpäls kvar, och den ligger lite olyckligt här så hon ser kantigare ut än hon egentligen är, men hon gör sig ju så bra på bild, trots att det är absolut värsta tiden på året att fota unghästar. I påsk fick hon en ny grimma av mig, en knallblå som jag tycker klär hennes rödbruna färg fint. Det ska bli så roligt att få se hur hon ser ut under pälsen i sommar, medan hon växer till sig, och ännu roligare att komma igång ordentligt med att förbereda henne för försäljning. 

Hon var först fram när vi gick ut med grimman till flocken, ibland är det som att de känner på sig vem man vill "prata med" för stunden. Rodina har en del förberedelser kvar innan vi anser henne redo att flytta hem till sin nya människa, men hon har goda förutsättningar, och vi har inte heller bråttom. Bättre att det bli rätt, och det är med glädje vi har henne kvar med oss ett tag till, för sen har vi ju inte kvar någon efter Fiona. 

Snäll att leda är hon också, trots att vi verkligen inte tränat mycket på det under vintern. 

Sen har jag ju min Mistjev också, som söker upp mig och ger tröst och energi när han känner att jag behöver det, till och med innan jag förstår det själv ibland. Precis som hans mamma Hinca gjorde. Han är också långhårig, smutsig och tussig, men han valde i alla fall att ställa sig där det ännu är rent och vitt när jag fotade honom. 

Min telefon är jättetrasig, har varit så ett bra tag, och jag har inte tagit mig tid att lämna in den ännu. Kameran fungerar bara i "porträttläge", vilket ger mycket skiftande resultat när jag fotar. Ofta blir det inget alls, men det blev några trevliga bilder av min stora, värdefulla Mistjev. Min prins, son efter en riktig drottning, även om han egentligen inte ser ett dugg ädel ut. 

Färgen heter svartbrunblack, och jag har inte sett någon basjkir med samma färg. Men Mistjevs färg har inte spelat någon roll, för mig är han unik ändå, och mer en livsviktig tankstation än ett lyckopiller. För ärligt talat har vi inte alltid haft en enkel och guldkantad relation, men det är en helt annan historia. 

2023-04-10 15:38 | 0 kommentarer

Nu har vi bestämt oss för att Zayats är redo att ta emot spekulanter, så nu är hon till salu. Hon är lite säregen, men har många goda kvalitéer, och jag ser potential när hon fått mogna till sig. Zayats är inte en häst för vem som helst, men för rätt människa är jag övertygad om att hon kan åstadkomma stordåd. Som uppfödare till en i mina ögon fin basjkir är jag givetvis partisk, men vi hade förstås inte bjudit ut henne till försäljning om vi tyckte att hon är svår eller omöjlig.

Hon är inget för ridskolan, möjligtvis när hon är äldre och mognare, men än så länge mår hon nog bäst hos en familj, eller någon enskild person. Zayats kan ha svårt att uppföra sig i stor flock - troligen för mycket att hålla reda på - så några få kompisar i hagen är bättre. Hos oss har hon alltid varit enkel att ta från flocken, hon står ofta vid grinden när man kommer med grimman, och följer gärna med en. Då hon är lite speciell kräver hon besök innan vi säljer, och eftersom vi inte kan erbjuda provridning här i Tröning bör man passa på medan hon är hos tränaren i Ragunda.

Hos tränaren för ungefär ett år sedan.

En några år gammal bild, men jag gillar den så den får vara med.

Fler bilder, mer info, och länk till kontaktformulär för den intresserade hittar man på Zayats egen sida, och hennes utbildning går att följa på tränarens blogg. Pernilla har haft många basjkirer hos sig nu, och har fått vinka av ett flertal som åkt från inridning till sitt nya hem. Vi rekommenderar starkt Nillas Häst&Ridutbildning till den som vill ha sin basjkir inriden eller tillriden. 

2023-04-02 14:44 | 0 kommentarer