Tittut!

Ännu är dagarna mer ljusa än mörka, vi har långa stunder av gryning och skymning, och inte förrän 25 september är solen uppe "bara" tolv timmar. Ingen pannlampa ännu, men snart kommer jag behöva ladda den åtminstone inför morgonutfodringen som börjar långt innan solen går upp. Då kan det vara skönt att ha reflexer som visar vägen, så jag börjar sätta upp dem nu. Jättebra när det är dimma eller tät nederbörd också. Vägarna till hagarna kan jag utantill, men väl i hagarna tycker jag det är skönt att ha en reflex som visar var grinden är, vädret kan ställa till det för orienteringen, särskilt när det snöar tätt på tvären under vintern. 

Reflexband på grindstolpe, alltid på handtagssidan. Kisar man går det att se plogkäpparna jag satt upp i korsningen mellan Hemmahagen och Vinterhagen. Skönt att hitta dit i mörker, dimma eller snöfall.

Vi har många grindar, många fler grindar än hagar, vilket är otroligt praktiskt! Jag sätter reflexer främst på de som används vid utfodringar, och det ser trevligt ut med det lilla blänket som visar vägen. Vägen från gården ner mot sjön ska kantas av reflexer, sjukhagen är placerad överst längst den vägen så var tredje stolpe får ett reflexband. Strömkablar ska läggas längst andra sidan av vägen, förutom vanliga reflexkäppar sätts en trampa-ner-pinne med reflex vid varje (inkapslad) skarv så det blir lätt att hitta om det behövs när snön lagt sig. 

Det ser prydligt ut när det är gjort, och strömkablarna som läggs ut är för värmetunnor och vindskyddens belysningar i form av ledslingor. Vi tände upp i ett vindskydd igår, ett till ikväll. Det ser mysigt och inbjudande ut, och de lyser enbart för oss människor för hästar har ypperligt mörkerseende och behöver egentligen inte mysbelysningen. Lika trevligt som det var att plocka ihop allt för några månader sedan, lika trevligt är det att återigen ordna inför höst och vinter. Allt har sin tid, kanske lite mer för oss som jobbar långa stunder utomhus, varje dag, året om. Det är en klar fördel att gilla något med varje årstid, särskilt som vi har fem stycken.

Ja allt har sin tid, det har idag gått 15 veckor sedan Chervona föddes. I väldigt blåsig söndagsmorgon tog vi in stona, och Chervona fick prova att ha grimma för allra första gången. Hon tyckte inte det var särskilt konstigt eller märkvärdigt att få på sig den nätta, mjuka grimman, och det är ju bra då hon inte riktigt lärt sig uppskatta belöning i form av morötter eller annat godis ännu. En morot kan ju vara bra för att distrahera, och en häst som tuggar tänker, men det gick bra ändå. Duktig tjej! 

Allt klär en skönhet.

2023-09-17 15:08 | 0 kommentarer

Varför vila i maten..?

Egentligen hade jag redan bestämt mig för ett i mitt tycke passande namn för Francescas och Gaspers hingstunge, men Stefan var inte helt nöjd med mitt val, så jag tänkte om. Det blev en lista med fyra namn, och vi föll bägge för sista alternativet: Tsubotai. Sist för att listan nedtecknades i bokstavsordning. 

2023-09-10 15:28 | 1 kommentarer

Det blev en del lastträning i olika form den här helgen. Javelin är bokad för försäljning och tanken är att hon reser i höst, så Fautrasen kördes ut till hagen för att se vilka som var hågade att se hur lådan såg ut från insidan. Med viss risk att det kunde bli lite stökigt, då jag tyckte vi kunde prova att lasta dem lösa, med ett grimskaft nära till hands. Med många viljor och viss missunnsamhet kan det bli trassligt och dumt när man vill att flera ska få chansen.

Som vi trodde var Javelin och Tjasmin mest framåt. Den enda hästen som hölls fast var Adilliya, och Rodina som är försiktig av sig höll sig nära henne, medan lilla Chervona ville se vad storasyster och bästa kompisen gjorde. Rodina var också fram och kollade lite, men på fredagen var det endast Javelin som klev helt upp i transporten och belönades med morot innan jag backade ut henne. Det gick jättebra, grimskaftet höll jag i handen med behövde aldrig sätta fast det. Det finns en film av den lastningen på företagets Instagram och Facebook.

Vi testade igen redan på lördagen, för sen behövde vi transporten för andra uppgifter. Nu vågade sig även Tjasmin och Chervona upp med framfötterna, till och med Rodina som förstått att hon inte skulle bli tvingad till några konstigheter. Vi nöjde oss så, och körde ner Fautrasen till betet där vi tog Tengri från flocken. Han var spänd för dagen, orolig, tittig och ville inte lämna de andra, men transporten kände han igen sedan han lastades två gånger uppe på gården innan Ilieff flyttade, så efter viss tvekan klev han in och åt lugnt och fint ur hinken med favoritmüslin. Tengri hade vi givetvis "kopplad" under tiden.

Mistjev och Tengri

Lillskrutt

Även lilla fölis fick en sorts lastträning. Att ta in ett lösdriftsföl i stallet första gången är inte helt olikt en lastning. Först ska fölet övertygas att passera grinden, men de brukar följa mamma väldigt nära. Bakdörren in till stallet är rätt liten, och det är inte alls troligt att fölet förstår vad det är, så man får ta det försiktigt. Lite knepigare med en ivrig mamma som vill in i boxen och äta kraftfoder. 

Mamman försvinner in i den där konstiga fyrkanten på väggen, och fölet förstår inte vad som händer. Vi försökte ta det steg för steg, och Stefan gick tätt bakom med Gasper, men fölis missade dörren och försökte springa tillbaka, orolig över var mamma tagit vägen, så jag vände Francesca snabbt och tog ut henne igen. Under tiden fångade Stefan och Gasper upp ungen, och andra gången följde han med genom dörren utan tvekan. Lyckad lastning.

Killarna nere på betet börjar ha hemlängtan. Det blir så när hösten närmar sig, det rör sig mer vilt runt hagarna, och vädret i augusti har ju varit uruselt. Nu verkar dock regnperioden vara över, så jag förväntar mig en solig och fin höst som kompensation, och då det ännu är gott om mat för de fyra så kanske de kommer trivas lite bättre nu.

Men vi tog upp dem till stallet på söndagsmorgonen, medan det var dimmigt och råkallt. De fick stå inne fram tills vi lunchutfodrade, och vi passade på att putsa genom dem ordentligt. De byter från sommar- till skimrande och tät höstpäls nu, och vi har mycket knott efter allt regn. När de kliar sina manar tovar sommarhåren in sig, så det blir som rastaflätor eller tovad filt. De verkade tacksamma över att få manarna utredda och genomborstade med pälsglans, och när vi ledde tillbaka dem till sin beteshage lyste solen och det kändes lite som finhöst🍁

Nykammad Mistjev

Det går inte komma nära honom med insektssprej, ens om man lovar använda en svamp, men pälsglans direkt i manen har han inget emot! Man skulle kunna tro att han är fåfäng.. om man trodde på fabler alltså. 

2023-09-03 15:21 | 1 kommentarer