Närstudie av Odessa och alla hennes nyanser. Här är det ganaschen i fokus och bringan i bakgrunden.

Vill jag fotografera mina glädjeämnen och stoltheter (avkommorna) så är våren helt fel årstid, och minst lämpad för den är förstås isabellblacka Odessa vars vinterpäls genomgående förstärks i vitt. På senhösten när vinteroverallen växer till sig så får Odessa uteslutande vita hår, utom på mulen som blir extra mörk. Jag har förstått att kommande sommarpäls ligger där i sitt ide och funderar på hur den ska ta sig uttryck följande säsong.

Vit och yvig i vinden, som fjällsidan som finns där någonstans i bakgrunden

Odessa föddes ju medan några ur syskonskaran, jag och maken firade min 40-årsdag. Under tiden som jag dukade fram fika så tyckte Hinica det var dags att leverera presenten och lade den fint och praktiskt utanför vardagsrumsfönstret där vi trängdes medan kaffet vart gammalt i bryggaren. Ingen av oss, inklusive mig, hade sett en hästfödsel från första parkett sådär, och jag blev förstås jublande glad över att hon var isabell, nästan laxrosa och med gråvit man och svans. Bedårande.

Odessa älskar att bli ompysslad, och gillar hon den som tar hand om henne så skänker hon den mängder med energi, hon är en ljusbringare när hon vill. När hon vill (tål att skrivas dubbelt). Det är mysigt att borsta bort vårlorten från henne, men man bör vara försiktig. Hon är håröm, liksom sin helbror Mistjev, och i takt som de vita vinterhåren lossnar så växer en helt ny version av Odessa fram. Allt är inte vårsmuts, det kan vara hennes nya färg. Vilken färg får hon i år?

På benen finns ALLA Odessas färger. Notera gärna skuggspelet till höger i bild Hennes huvud och min hand som håller kameran.

På mulen finns också alla färnyanser som går att få

Odessa har inte bara isabell i sig, utan brons, grått, laxrosa, silver, ljust guldbrun, kritvitt, svart och choklad. Det är så spännande att se hur färgerna kommer samspela denna sommar, snacka om att få en ny häst i hagen varje år. Många tror att hon är apelkastad, men det är strimmor av vilttecken. Hur som helst så tål hon att tittas på.

Fast här ser hon mest ut som en ljus, lortig häst måste jag erkänna. Men jag vet i alla fall att skenet bedrar för därunder finns en fantastisk opal som skimrar i alla tänkbara färger och några till.

Avslutar inlägget med något som i dessa trakter måste vara ett rekordtidigt vårtecken, en bild jag tog i dag när jag och akitan Miko var på promenad längst Alsensjön. Där man för övrigt rejsade för fullt med bilar och fyrhjulingar på isen.

Tussilago

2015-03-15 17:02