Fullt normal bild på treårig basjkirvalack

Den här helgen blev mycket intensiv. Vi hade bara lördagen på oss för alla jobb då maken var tvungen att lämna gården väldigt tidigt på söndagen, och jobb hade vi verkligen så det räckte till. Men så blev det att jag valde att ta mig tid för något helt annat istället, nämligen en guidad rundtur i alla hagar och grundliga presentationer av alla hästar (särskilt de vi fött upp själva), och dessutom fick jag massor av intressanta frågor om just basjkiravel.

Jag tog inga bilder då, så inlägget pyntas av bilder av grabbarna tagna på söndagen istället. Och det är ju inte illa det heller.

Gasper håller koll på en lösspringande hund på vägen

Det är så att vi beställt lamm- och älgkött nu till påsk, och som om inte det är lyxigt nog så fick vi det dessutom hemkört via ombud. Det var väldigt trevligt för matleverantörerna ville gärna se sig omkring bland hästarna, och jag älskar ju att prata om dem så det var inget svårt val. Jag berättar gärna om hästarnas bakgrund, varför "våra" avkommor heter som de gör, vad man har basjkirer till etc, och jag berättar mer än gärna hur länge som helst om dessa underbara, sociala och ljuvliga hästar.

Gagarin spelar pajas, men man ser i alla fall hans vackra strimbläs som rinner ned ur en "halvskjuten" stjärn

Det är nyttigt för mig att berätta om hästarna, för jag påminns om saker jag kanske stoppat undan bland minnenas kattvindar, och det är en sådan energikick att berätta om varelser man älskar, som man sett från deras första steg. Det var ju också en bonus att få så många vettiga frågor just kring avel och basjkirer.

Egentligen ville jag fota Pavel i dag, men han ville inte riktigt posera. Här gömmer han sig bakom Mistjev

Hästarna är också tacksamma vid en sådan guidning då de verkligen understryker hur nyfikna, sociala och vänliga de är. Då jag inte har någon annan verksamhet än just uppfödning så träffar mina basjkirer sällan andra människor och en del unghästar kan vara rätt skeptiska mot främlingar, men snart nog tar ändå nyfikenheten över hos de blygaste så de kommer fram och hälsar, undersöker, blåser varmluft i öron, knyter upp skosnören och allt annat som är typiskt för dem.

I och med att vinterpälsen lossnar framträder Pavels otroliga mångfald av vilttecken. Han blir allt vackrare för varje år.

Stefan fick jobba undan själv medan jag glatt ledsagade mina gäster, pekade, babblade och myste med hästarna i det underbara vårvintervädret. Jag kände det som att jag strålade ikapp med solen och efteråt när de åkt gjorde energierna mig alldeles lätt och glad i flera timmar. Jo, jag känner av det än. Lätthet och viss träningsvärk i stämbanden måste erkännas. Hoppas verkligen det blir fler tillfällen för guidade rundturer. Då jag vet vad effekten blir är det inte svårt för mig att ta mig den tiden och jag vill ju att fler ska få träffa de ljuvliga ryska kallbloden.

Hjärtat på mulen är ju grädden på moset ändå

2015-03-29 16:49