Vårdnadshavare Fiona med skyddslingen Tuchkin, två månader idag.
17 april känns väldigt långt bort. Det var ju jättemycket snö då, och det är så mycket som hänt sedan dess. Är det endast två månader sedan Tova dog? Tiden kan räknas i tomma hinkar som innehållit 5 kg stomjölksersättning, stapeln innehåller 28 hinkar så här långt men idag har vi passerat kulmen och Tuchkin ska ha allt mindre mjölk tills det avslutas helt i augusti. Jag ångrar inte en dag att jag valde att inte söka amma. Visst har det varit tidsödande men allt har gått över förväntan och det har faktiskt varit givande och lärorikt också när jag ser tillbaka.
Tuchkin har rätt smidigt blivit en del av flocken, och alla ston, utan undantag, lär honom hur man ska bete sig. Alla unga ston har fått chansen att vara barnflicka även om Fiona har störst ansvar.
Det finns en del som skiljer Tuchkin från tidigare föl då allt blev väldigt annorlunda redan från början. Vi brukar inte börja med grimma och grundhantering förrän de är ca fyra månader, och det har oftast funkat jättebra. Här fick vi börja på en gång, och jag tänkte på det idag när jag passade på att leda runt Tuchkin lite, att han är ju otroligt snäll och välhanterad för att vara så ung. Inga tveksamheter då han (ännu) litar blint på mig. Nackdelen är att han kan vara väl närgången på människan ute i hagen, så jag får göra som stona och sjasa bort honom när det inte passar. Han lyssnar allt bättre på sådana signaler ju äldre han blir. Han vill vara till lags, men han missar inte chansen om han blir inbjuden!
Att ta fram telefonen för att fota är alltid en inbjudan för ett basjkirföl, i alla fall våra. Allt i kroppsspråket bjuder in, särskilt när de börjar närma sig och man backar och själva kameran (som oftast är en smartphone numer) i sig är ju intressant. Vad gäller Tuchkin går han och inväntar på inbjudan från mig, sneglar, stannar, kollar. Direkt jag försöker ta kort blir han bekräftad, jätteglad och springer fram för få uppmärksamhet så antingen får jag ta kort på honom i smyg eller försöka vara listig och smita undan. Här har jag placerat mig bakom en hög gammalt timmer för att få avstånd. Det blev inte så bra foton men rätt roligt.
Äntligen en bild med tre år äldre helsyster Zeniya! Som inte ser så nöjd ut, men ändå.
”Måste runda timmerhögen..”
”Snart är jag hos dig matte!”
”Hej, vad händer här?”
Uppenbarligen är inte Tuchkin den enda som vill vara väldigt nära, att Elisjka inte syns är för att hon står alldeles bakom mig. Jag får väl uppskatta att jag är populär i alla fall.
😂
2018-06-17 16:21