Tiden springer iväg, om två veckor är det sommarpremiering på Wången, så det var hög tid att börja lastträna. Det blev inte riktigt som vi tänkt, men helt klart är det i alla fall att Elisjka och Milyj är helsystrar med samma intelligens och vilja. Tur de är snälla i alla fall.
Eftersom tvååriga Milyj är väldigt berest sedan mycket ung ålder tänkte jag att hon skulle föregå som gott exempel till sin storasyster och knata rakt in till godsakerna i Fautrasen, men det tyckte inte alls Milyj som på lördagen var på ett synnerligen misstänksamt humör och genast bestämde sig för att detta var en viljornas kamp!
Där blev jag faktiskt imponerad över att Elisjka behöll sitt stora lugn medan lillasyster började studsa runt, stegra och bete sig riktigt illa. Vi hade inget val förutom att förpassa Milyj till utvisningsbås, så hon fick stå inne i box medan vi tränade Elisjka istället. Elisjka är väldigt underlagskänslig, så jag hade på känn att hon skulle tveka att kliva rakt upp i transporten, men vi bytte taktik och öppnade upp framtill och fällde ned lämmen. Det var mer Elisjkas melodi.
Elisjka är sådan att hon kan tveka kanska länge, till och med gå in i stand-by-läge om hon blir trött. Sen bestämmer hon sig och går all in. Hon klev plötsligt rakt upp på rampen, in i transporten, konstaterade att där fanns godis men skuttade med två steg rakt ut igen på baksidan medan jag stod kvar i transporten och höll i grimskaftet. Vad hände?
Det undrade Elisjka med, så hon provade igen. Vid femte försöket lyckades hon hejda sig för att äta morötter i Fautrasen innan hon klev ur och återbördades till sin flock. Under tiden hade lilla Milyj stått inne och begrundat sina synder, och beslutade sig för att det inte var värt besväret att bråka utan klev in och åt ur sin hink med pellets och morötter i lugn och ro. Från rätt håll, dvs genom bakdörrarna.
Elisjka blev trött efter lastträningen och stod länge för sig själv efteråt.
Nya friska tag på söndag, och då var det tvärstopp överallt.. Nu hade de två visst kommit överens om att inte vara det minsta till lags. Milyj åkte rätt omgående in i utvisningsbåset igen, och vi koncentrerade oss på att få Elisjka att välja att gå upp i Fautrasen från rätt håll. Har sällan sett en häst med balans lika stor som viljan, för hon hade bak- och framben helt under sig medan hon strääääääääääääääckte ut hals och överläpp för att nå de där godsakerna inne i transporten. För att inte tjata så tänkte jag byta syster i utvisningsbåset, men då visade Elisjka riktig, äkta attityd med att vägra gå in i stallet!
Min toleransnivå var låg, så jag tog in henne bakvägen i stallet istället, då det är en enklare ingång. En dörr bara, medan man ska passera två portar från framsidan. Milyj fick ut och prova igen men betedde sig exakt lika illa som sist och åkte i fängelse igen. Elisjka fick ett sista försök där det gällde att få henne att begripa att hon gick miste om det roliga ifall hon inte utförde det hon så väl visste att vi begärde, men inte att vinna genom att bråka. Hon bråkade inte alls, och strax stod hon i samma lustiga ställning som sist. Hon ville så gärna ha godsakerna, men backade till slut och fick gå till hagen. Vi har en annan plan för att träna henne, hon har trots allt varit inne i transporten fem gånger.
Milyj fick prova igen, och nu gick hon in i transporten och åt upp innehållet i sin hink och fick sedan gå tillbaka till flocken.
Det kommer säkert bli bra. Vi har hittills aldrig misslyckats med lastning när det gäller, men vi vill att hästen väljer själv (även om det krävs viss mått av att övermanna ibland, när det kommer till intelligenta, orädda men ifrågasättande unghästar brukar det gå mycket enklare när de en gång tvingats ge med sig. Det gäller bara att få dem att tro de valde lösningen själv). Två veckor kvar, det innebär ca fyra tillfällen till att öva.
2019-08-11 15:33