Favoritbild av fina Zenit, från en annan höst.
Sommaren är definitivt över, och även om den meteorologiska hösten inte anlänt riktigt än så är det verkligen höst, och då slutet på veckan varit molnig är det fint med alla varma färger som lyser upp tillvaron. Som vanligt hoppas jag på en fin höst följt av en bra vinter. Helst en vinter helt befriad från is och hårda vindar, önska går ju alltid. Vi närmar oss också ett par brytpunkter, och när de passerat väntar nya projekt som vi nu kan börja struktuera.
Onsdag förmiddag var dock molnfri.
Zayats ska på utbildning, och förhoppningen är att hon blir såld som ridhäst vad det lider. Tanken är att hon reser till Brännan i Ragunda under v40, och det ska bli spännande att se hur det går för det här lite speciella stoet. Vår inridare har träffat Zayats förut, och då gjorde hon inget vidare intryck, så vi hoppas väl det bara blir bättre, för Zayats kan vara överraskande duktig och samarbetsvillig emellanåt. Sedan har hon lite jobbigt med brunst, då hon beter sig.. rätt eljest får jag säga, men då låter jag henne vara ifred för både hennes och min skull. Det är några få dagar emellanåt, och däremellan sköter hon sig så fint att det väger upp med råge. Och några dagars vila är ju bara nyttigt för hästar, särskilt unghästar på utbildning.
Det är några som visat intresse för Zayats för att jag aviserat att hon kommer vara till salu framöver. Jag har sagt samma sak till allihop, att hon inte är till salu på riktigt förrän hon är ridbar, och att det inte finns något färdigt recept på hur lång tid det kan ta. Inte minst beror det förstås på hästen, men det finns yttre omständigheter att ta hänsyn till också. En bra vinter utan is och hårda vindar kan kanske göra att det går lättare, vem vet? På bilden provar jag att tömköra henne första gången utan ledare. Det gick sådär, men det blev ändå några steg rakt framåt och hon uppförde sig aldrig illa eller kämpade emot. När jag selade på hukade hon sig och sträckte fram huvudet så jag enklare kunde trä på selen, det var fint av henne, och när jag gick bredvid och skulle stoppa henne enbart med rösten stannade hon varje gång ögonblickligen vid ”ptroo”, och stod blick still tills jag bad om annat.
En annan som fått extra mycket uppmärksamhet är Sandor, då han länge varit bokad för försäljning. De små som ska flytta hem får alltid mer tid och skolning, ofta på bekostnad av andra. Senast var det Cizmet och Sasjenka som bokades förra hösten och skulle flytta på vintern, då var det Rolly som fick stå tillbaka en del. Nu är det Ilieff och Allin som ska få mer träning och skolning efter att Sandor åkt, och inträffar inget oväntat så flyttar Sandor hem på fredag. Han har läkt bra och varit en duktig konvalescent som varit riktigt enkel att motionera.
Sandor och jag har promenerat i hagen, men det gäller att variera sig för att det ska vara roligt, och för att komma upp i andra gångarter än skritt. Ibland har jag engagerat hela flocken och löslongerat hela gruppen samtidigt (vilket råkade ske av misstag första gången, men jag såg direkt fördelarna) eller haft pilatesövningar. Något som inte alls är så stillsamt som det låter, det är snarare fotboll fast med en pilatesboll, vilket varit mycket uppskattat. De har rört sig bra när jag sparkat runt bollen, men jag vill förstås inte skrämma dem, eller att det ska bli något konstigt när jag kommer med bollen, så jag varvar det med att låta bollen ligga, eller bära den så att alla får bekanta sig med den. Tuchkin på bilden vill helst ha bollen för sig själv när den ligger lös, jag funderar på om jag borde ha en eller två till så de andra får chansen också.
När först Sandor och senare Zayats lämnat oss kommer det nog infinna sig viss tomhet och antiklimax, men det saknas som sagt inte projekt att lägga energin på. Förutom att det ska bli roligt att ge mer till Allin, Ilieff och Tuchkin behöver vi förstås förbereda för vintern med att dra ut ström till vattentunnorna och belysning, stora sommarbetet ska putsas i veckan, och plogkäpparna ska upp så vi har reflexerna att leda oss om det är dimma eller mörkt. Ved måste vi ha också, och minst ett elverk står högt upp på prioriteringslistan. Ström borde inte bli bristvara här, men vem vet? Med hur saker och ting utvecklas ser det inte direkt ljust ut, om man ska vara lite vitsig.
Första frosten.
Bilden är tagen torsdag morgon, ungefär en halvtimme innan solen går upp. Skymnings- och gryningsljuset är generöst ännu, och med dimman över sjön blir gryningen sagolik.
2021-09-19 15:24