Idag är det Tuchkins fjärde födelsedag, och därmed fyra år sedan Tova dog. Länge var det tvärt om, att den primära händelsen var förlusten, och inte födseln. Inte så konstigt, jag hade en lång och speciell relation till Tova och hade ärligt talat behållt mitt kära sto några år till, fölet kände jag ju inte, och det är långt ifrån alla gånger det blir bra, fungerande vuxna hästar av hinkföl som fått alla måltider serverade av människor. Tuchkin hade alltså oddsen emot sig, men vi gjorde så gott vi bara kunde.
Fiona, som aldrig haft föl men var mycket van vid att stå i box, fick bli guvernant till Tuchkin. Det var ännu jättemycket snö, så vi kunde inte få till någon bra hage till dem utan tog bort boxväggar istället, och de fick bo inne första tiden. Sedan under våren fick Tuchkin bli en del av den stora stoflocken, och vi lät dem uppfostra hingstfölet och höll oss själva ur vägen så mycket det gick. Vi kom med mjölkhinkarna, men i övrigt gjorde vi inte mer än nödvändigt med honom, för en häst ska inte bli präglad på människan.
Till Tuchkins fördel har varit att han tidigt, med få undantag blev mycket välhanterad (trots den lilla tid vi lade på sådant, för hans egen skull), snäll att leda, enkel att ge hovvård och extremt tillitsfull! Han har nog aldrig tänkt en tanke att jag skulle utsätta honom för faror eller saker han inte klarar av, exempelvis som när jag skulle börja lastträna och han efter kort tvekan klev rakt upp i Fautrasen och stod där hur lugnt och fint som helst.
Första vintern fick han gå med Fiona, Elisjka, och Pavel som fostrande lekfarbror och när vårvintern kom bytte vi ut stona mot de valacker vi hade då, och Pavel fick ta hand om, och skydda Tuchkin när det behövdes, tills Tuchkin själv valde ut Mistjev till sin stora förebild. Det hade gått rätt bra med lillkillen ändå, och ofta sa jag att det nog blir häst av Tuchkin också.
Elisjka med Pavel, Tuchkin och Fiona bakom sig.
Men lite konstig har han hela tiden varit. Rolig förvisso, och väldigt uttrycksfull, men vi förstod att det skulle bli en utmaning att dels få honom redo för försäljning, och att hitta rätt ägare som är införstådd i Tuchkins bakgrund och att det kan vänta annorlunda utmaningar.
Tuchkin som stjärngosse, Trettondagen 2020
De basjkirer vi säljer är redo att flytta hemifrån, så när Tuchkin ändå blev till salu som treåring var det ingen chansning, att vi skulle bara hålla tummarna att det skulle funka. Men han skulle själv få välja vem han ville bo med, så vi krävde besök av spekulanter, och vi var tydliga med att det var helt ok att avstå efter ett besök, om man tyckte projektet var konstigt eller riskfyllt. Men rätt människa för Tuchkin fanns där, han fick besök i höstas, gemensamt tycke uppstod och Tuchkin fick resa hem.
Tuchkin badar hovarna i Baltiska havet (Östersjön alltså, närmare bestämt Upplandskusten).
Tova finns ju inte mer, hon försvann den där tisdagsförmiddagen för fyra år sedan, och mina sista ord till henne var en vädjan om att inte lämna oss. Två liter mjölk lyckades min veterinär mjölka ur henne, vilket räddade livet på lille Tuchkin tills vi kunde börja ge honom stomjölksersättning. Framtiden var oviss och skrämmande, men det blev bra! Det blev bra ändå, Tova. Fyra föl har vi fått efter Zenit sedan dess, två efter Fiona och två efter Tovas dotter Adilliya, och bägge stona väntar föl i sommar också.
Så idag, 17 april 2022 hyllar vi livet och önskar Tuchkin grattis på fyraårsdagen och fortsatt lycka till i livet, hans egna framgångssaga. Det blev så himla bra.
2022-04-17 14:04