På söndagen stängslades den övre beteshagen ut, den där stoflocken går. Det finns massor av gräs kvar där, men rätt så näringsfattigt, och de kommer närmare Zenit som går på ena sidan, och grabbarna som går i den nedre stora beteshagen vid sjön. Det är väl snarare så att grabbarna uppskattar att få stona närmare sig, de brukar kunna känna sig lite övergivna där när sommaren går mot sitt slut. Särskilt som allt mer vilt rör sig utanför, och ibland igenom stängslen.
Allin i motljus.
Övre och nedre beteshagen, tänk vilken tur vi har som nu kan ha flera större beteshagar. Stona höll sig förstås mest där vi kunnat ha stängslat tidigare och städat efter oss, för där växer bättre och godare mat, och det finns ingen sly. En del av ytan har stått oanvänd flera år, och där kommer vi få jobba hårt med att få bort sly och annan oönskad växtlighet, men att basjkirerna kan gå där och putsa nu hjälper verkligen till. Det syns inte minst på det nedre betet som vi kunde stängsla ut för ett tag sedan, det ser redan lite prydligare ut, och de har till och med putsat bort en del sly. Troligen för att mycket av slyet är björk, det är bättre än all tråkig al och vide.
..och Rodina.
Till slut hittade jag Javelin också, som låg och sussade sött.
Svårt att få till bra gruppfoto på grabbarna.
I nedre beteshagen ser det nedbetat ut, särskilt som sommaren varit torr här. Men tydligen växer det ändå fortfarande där, och när de bara är fyra stycken hinner de förstås inte gå och äta precis överallt under en dag. Så länge de två äldre är tjocka, och de två yngre inte blir spinkiga, och de verkar trivas så får de fortsätta äta av det som finns. Skulle ett- och tvååringen se tunna ut kör vi dit Hägraboxar och börjar stödutfodra tills det är dags att ta hem dem.
Pavel får så fina strimmor när han sätter höstpäls.
Ett extra hjärta på mulen.
Tillbaka till den övre beteshagen, där Javelin vaknade till:
Nyvaken och funderar lite.
Rullar sig förstås, flera gånger.
Funderar lite till..
..och rullar igen!
"Men hej matte, är du här?"
❤️
Tidigare skrev jag att jag skulle göra ett inlägg om Fiona under veckan, Fiona som födde fram ett dött hingstföl under natten till förra söndagen. Det inlägget får vänta lite. Fiona var frisk och kry i två dagar, men från tisdag har hon varit allt annat än frisk och kry. Under helgen ändrades sjukdomsbilden, så nu står hon på boxvila, vilket verkar vara positivt för henne, men vi pendlar mellan hopp och förtvivlan. Fiona är distriktarna patient, och hennes tillstånd är i skrivande stund stabilt, men jag inväntar att distriktarna kommer och gör en bedömning kring hennes belägenhet, så får jag sammanfatta hennes berättelse i ett senare tillägg.
2022-08-28 15:42