Stefan kör Horse Hoppern (mockningsmaskin) i hagen hos Zayat, Joline, Allin och Zeniya, medan de andra tre är inne i stallet.
Det hade gått exakt sju veckor sedan Adilliya, Javelin och Rodina var inne i stallet sist. Då var Fiona också med, vi ville ha extra koll på henne då hon på natten fött fram ett dött hingstföl. Stoflocken är lite knepig att dela upp ibland. Tar man ut Allin, Zayats och/eller Zeniya är det bara Joline som ibland vill följa med, men tar man ut Adilliya och ungarna vill hela flocken tränga sig på och följa med, även fast de andra får mat i hagen, och vi vill varken ha kaos eller trasiga stängsel så vi har egentligen bara undvikit att ta in just dem. Särskilt som vi koncentrerat oss mer på Allin som skulle visas (Halloweenutställningen ställdes tyvärr in i fredags pga sjukdom), och Zayats som vi vill skicka på utbildning och försäljning i vinter. Men nu var det dags, det har ju ändå gått sju veckor sedan sist.
Ettåriga Rodina var aningens överivrig när vi väl fått iväg dem från flocken, mest för att det blev lite oroligt vid grinden när alla andra ston ville med. Hon skötte sig mycket bra då, medan vi väntade på att ha fritt för att kunna ta ut dem, så det var bara energier som släppte. Plus att det blåste friskt då, mycket som fladdrade och for i vinden. Med det i åtanke, och att det var länge sen var hon superduktig. Javelin följde bara med mamma precis som vanligt.
Adilliya fick välbehövlig hovvård fram, och även Rodina fick klippas lite fram. Vi har verkligen inte tränat jättemycket på att lyfta hennes ben, och hon kan bli extremt svår om man skulle råka komma åt hennes mage medan man håller på med hovarna, vilket är lätt hänt med hovtångens långa skacklar. Mamma Fiona var också överkänslig för beröring under magen, man får helt enkelt acceptera det och göra sitt bästa, men hon skötte sig fint, trots att husse råkade komma åt magen med hovtången. Rodina skärpte sig rätt fort efter det lilla misstaget, så hoven kunde klippas färdigt.
Javelin provar fölgrimma.
Igår, lördag, fyllde Javelin fyra månader. Man kan tänka sig att sju veckor är fasligt lång tid för en liten varelse som funnits på jorden i endast fyra månader, men det verkar som att våra basjkirföl har synnerligen anpassat och praktiskt selektivt minne. Det har hänt förut (med Zayats, och Elisjka till exempel) att det gått lång tid mellan stallbesöken som föl, men de beter sig som om det var igår. De kan förvisso tycka boxen blivit trång, men annars är det som att ingen tid alls passerat. Det var likadant för Javelin. Sist hon var inne provade hon grimma för första gången. Vi har provat lite ute i hagen, men dels är hon smart och ifrågasätter nyttan, och sen har vi ett par andra ungdomar som gärna lägger sig i träningen. Idag fick hon alltså på grimman för andra gången, och hon skötte sig snyggt.
På väg tillbaka till flocken.
Adilliya och ungarna var inne några timmar medan vi jobbade på, och åt lunch. Rodina verkade uppskatta boxvistelsen mest, det var nog skönt att få komma in och vila från väder och vind. De åt bra alla tre också, och när de kom tillbaka till hagen hade vi lagt ut en fin höbal. Vinden hade dessutom mojnat, så vi tog en längre och roligare väg tillbaka, och nu skötte sig Rodina klanderfritt.
Här väntar vi vid grinden innan vi går in, det är bra att kunna vänta lite ibland också.
Avslutar med en fin höstbild av Odessa som Stefan tog i lördag. Vi har haft tur med vädret nästan hela helgen, det är tacksamt såhär års.
2022-10-09 15:21