Förra helgen skulle vi testa hur det skulle gå att lasta Cizmet och Zayats. Bägge har åkt förut, bägge åker väldigt bekvämt och bra, och man måste inte kasta igen dörrarna och åka direkt utan kan ta det lugnt mellan lastning och avfärd. Men hur Zayats ska reagera för dagen är ett lotteri, när vi tog hem henne från tränaren i somras var det enkelt men nu blev hon helt blockerad och skulle verkligen inte på, trots att Cizmet gång på gång gick upp i och ut ur Fautrasen, och åt upp nästan hela hinken med müsli och morötter därinne. Åtminstone brukar missunnsamheten till slut motivera Zayats att gå upp, men inte den dagen. Hon blev allt mer frustrerad.

Zayats blir extremt utagerande när hon blir riktigt frustrerade. Hon sparkade jättehögt och hårt med vänster fram och stegrade sig flera gånger efter varann, hon till och med backade mot Cizmet och började kicka, innan hon med riktigt sur min klampade fram till Fautrasen och till slut ställde upp framhovarna på golvet. Så stod hon jättelänge, och det såg nästan ut som att hon somnade efter hon mumsat i sig en bit belöningsmorot. Vi nöjde oss så.

Hon stegrar inte och fäktar emot oss, hon försöker inte dra iväg eller så, utan blir bara så arg och riktigt upprörd. Säkert tycker hon väl att jag är en idiot som inte fattar vad hon säger, trots att hon skriker, men jag vet ju hur hon funkar och vill inte ge upp så enkelt. Något framsteg vill jag ha innan vi avbryter, för det är därifrån man startar nästa gång. 

Det var ungefär där vi började om på lördagsförmiddagen. Zayats gick efter lite övertalning upp med framfötterna, sen blev det jobbigt igen, och ju mer Cizmet gick upp och försåg sig ur hinken, desto mer frustrerad blev Zayats, sen klev hon liksom bara upp. Där stod hon hur lugnt som helst och åt ur hinken. Jag vill inte leda ut Zayats via frontrampen, utan backar hellre ut henne, och när jag gjorde det såg jag att det egentligen var urlastningen som var det jobbigaste för Zayats. Hon har gjort det krångligt för sig några gånger vid urlastning så det skett med buller och bång, och de upplevelserna verkar ha etsat sig fast i minnet. Så vi får jobba på med urlastningarna innan vi sätter upp mellanväggen och tränar på att lasta bägge två.

Hon fick i alla fall mycket beröm, och efteråt såg jag att hon var mycket trött. Orkade knappt äta upp förmiddagshöet innan hon ställde sig i skyddets spån och verkade somna. Idag blev det ingen lastträning, utan vi gick en sväng i skogen istället. Stigen är efter höstens regn jätteblöt på sina ställen, och Cizmet gjorde verkligen allt för att undvika vätan! Hon följde villigt med mig, men gjorde stundom väldigt udda vägval både högt och lågt för att slippa blöta hovar. Mycket underhållande! När vi gick hem samma väg hade hon tröttnat och klafsade utan bekymmer på den våta stigen.

Fikapaus på hemvägen.

Hemma på gården väntade en välkomstkomitté vid ena grinden till Vinterhagen.

Zeniya, Javelin och Allin undrar vad vi varit iväg på för skoj. Allin fyller två år den 1 februari, vilket är svårt att tro efter att ha lett lilla treåriga Cizmet i skogen, ettåringen är mycket högre än henne! Måste mäta bägge två någon dag. 

2022-12-04 14:16