Vi hade anmält Cizmet till sommarpremiering på Hippologum i Umeå, och skulle bedömas som första ekipage för dagen, så jag var uppe redan halv fyra i morse för att få en lugn morgon med rejäl frukost innan avresa. Tidigare i veckan var det aviserat mycket ostadigt väder i helgen, med hot om regn både under lördag och söndag, stora mängder till och med, men ju längre helgen gick, desto bättre blev prognoserna.
Jag putsade upp Cizmet ordentligt på lördagen, tvättade svansen, och tvättade och skrapade bort lera och flugägg från benen, kammade igenom och putsade med pälsglans överallt, och sedan släppte vi ut lilla flocken på bete. Eftersom natten skulle vara mild och regnfri tänkte jag att de nog skulle hålla sig på betesdelen och inte ligga och sova i vindskyddens spån. Jag hade rätt, så innan lastning var det vara att fara med en borste över Cizmet som fortfarande var ren och blänkande.
Hon lastades lika enkelt som vanligt, och det var inte många svettdroppar i pälsen sedan vi snirklat oss genom alla jäkla rondeller och parkerade för att skriva in oss innan avlastning ca en timme och trekvart efter avresa. Det är första gången för oss på Hippologum, och arrangemanget skiljer sig en del från det vi vant oss vid från Wången, men det visste vi. Vi fick fråga oss fram en del, och sedan blev det lång väntan på mätning innan visningen, då den inte skedde i nummerordning.
Urlastat och fått en sista puts, nu ska vi leta upp mätningen.
147,5 cm mättes Cizmet till, vilket vi misstänker var ett resultat i överkant. Personen som skötte mätstickan lutade den en del, och jag känner själv att det måttet skulle göra att jag är runt 175 cm lång, och det är jag inte! Cizmet skötte sig så fint hela tiden, skrapade på sin höjd med ena framhoven när väntan blev för lång utanför mätstationen, men hon hann bli trött innan det äntligen blev dags för oss att gå in på utomhusbanan (som hade pool i ena hörnet efter regnväder).
På väg in i ringen, mycket att titta på men hon var så lugn hela tiden.
Ställer upp oss inför domaren, som sa att Cizmet var fin och glänste i förmiddagssolen.
Redan på väg till domarbordet kände jag att Cizmet var tveksam. Uppförde sig klanderfritt, men saknade energin så jag förstod att det skulle bli uppförsbacke hela vägen. Handlern ska gå bredvid hästen, inte framför, men våra baskirer vill bli ledda, inte gå bredvid. På en bra dag får man till det ändå, men jag visste att jag skulle bromsa henne ytterligare om jag försökte gå bredvid, och vi fick ingen tid att skritta runt på banan innan visningen. Fram till domaren bara, ställa upp och sedan visa upp skritt och trav, så jag valde att gå snett framför ändå, för att göra det bästa av gångarterna.
Det syns här att jag får dra fram henne i skritten. Det lossnade en del när vi vände och gick tillbaka.
Traven var mycket enklare för henne, hon rörde sig mer fritt men jag valde att fortsätta gå snett framför så hon inte skulle stanna.
Domaren tyckte Cizmet var fin, men önskade mer energi i skritten (jag med!), fin feminin modell, men hon fick sämre poäng på sådant som är typiskt basjkirer. Det var jag ändå beredd på, men det är klart att det känns lite tråkigt. Cizmet fick dock översvallande beröm både från domaren och sekreteraren för att verka så väldigt snäll och lugn, som ett mysigt gossedjur fick vi höra. Ja det var bara att hålla med om det, hon är jättesnäll, hennes pappa ger snälla och fina avkommor. Det hjälpte inte oss, vi fick med oss ganska dåliga poäng och en gul klass-2 rosett. Vi fick inte ens ett skrivet omdöme, som vi alltid får på Wången, så poängen får redovisas senare.
En domare kan inte ge poäng för något den inte ser, eller man inte klarar av att visa upp för dagen, och vi är inte alls nedslagna. Vi hade en fin förmiddag i härligt sensommarväder, Cizmet uppförde sig med beröm hela tiden, större lugn har jag sällan sett hos en som går från en lösdriftshage ute på landet till en stor och aktiv anläggning. Vi är otroligt stolta över henne, och det var en fantastisk övning för henne, vad gäller social träning.
Redo att åka hem!
Vi lämnade ringen samma väg vi kom in, vilket kändes rätt märkligt. Vägen in och ut från banan var smal, med hagar nära inpå, och nya ekipage som väntade, om än på behörigt avstånd. Med ett utsläpp på andra kortsidan skulle hela visningen rulla på smidigare, men vi väntade inte för att se hur det gick för de andra raserna, utan bytte till grimma på Cizmet, lastade och åkte hemåt. Det tog en timme och trekvart hem också, kl elva kunde vi lasta ut vår fina och snälla fyraåring i regnet, en rosett och en erfarenhet rikare.
2023-08-27 14:57